Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilka förtjänar vårt stöd?

/

Annons

Med en dåres envishet återkommer jag till den internationella ekonomiska krisen och följderna av den. Det är märkligt hur olika man kan se på saken. Dels vad gäller vilka åtgärder som måste till, dels i synen på vilka som orsakat krisen och vilka som förtjänar att hjälpas över krisens akuta följder.

Enighet finns om att finanskrisen, som DN:s liberale ledarskribent Rikard Westerberg skrev i går, ”har sin grund i överdrivet risktagande och för stora lån i den privata sektorn.”

Fast åsikterna börjar därpå att skilja sig en del åt. De flesta tycks ändå anse att en brist på kontroll och regleringar av finanssektorn, inte minst vid gränsöverskridande affärer, är en avgörande orsak till att det kunde gå överstyr.

Därför försöker både USA och EU hitta lösningar som ska göra att vi i nästa kris i varje fall inte ska hitta samma orsaker till krisen. Att vi får mer av regleringar är klart. Frågan är om vi får tillräckligt.

DN:s skribent förvånas över hur biljätten General Motors i kapitalismens hemland nu blivit Government Motors, alltså Regeringens bilar.

Han tycker att det är fel att överdrivet risktagande i privat sektor ska följas av överdrivet risktagande i offentlig regi.

Visserligen hade General Motors, inklusive Saab, stora problem redan innan krisen bröt ut. Men ingen kan väl säga annat än att det var den akuta finanskrisen som gjorde dessa bilföretags situation omöjlig.

Är det verkligen rimligt att slå ihjäl hela industrier för att finanssektorn löpt amok? Är det inte rimligare att staten i en akut kris försöker se till att företagen kan överleva. När kunderna kan låna pengar igen, och när de ser att bilföretagen kommer att leva vidare, är det troligt att de kommer tillbaka.

Det staten i så fall lyckats med är att dramatiskt minska de väldiga kostnader finanskrisen hur som helst drar med sig.

Fast det är sant att det innebär ett risktagande. Och för Saabs svenska fabriker har risktagandet blivit större på grund av den borgerliga regeringens sätt att snacka ner företaget under de nio månader som gått sen krisen blev akut.

Till det ska läggas att regeringen valde att inte införa de bilskrotningspremier som, efter tysk förebild, blivit så framgångsrika i flera andra europeiska länder.

Sant är att man lagt ett Rot-avdrag till den privata marknadens villa- och bostadsrättsägare som gett gott resultat. Men hela hyresmarknaden har lämnats åt sitt öde. Och bostadsbyggandet sammantaget var det första kvartalet i år, det sämsta på tio år. Och det trots att arbetslösheten i byggbranschen ökar och att bostadsbrist är en realitet på många håll i landet.

Till det kan läggas att de infrastrukturprojekt som ändå startats, i många fall villkorats med att ekonomiskt pressade kommuner tvingas bidra med pengar till projekten. Allt för att staten ska slippa höja skatten i framtiden, även om kommunerna tvingas höja. De borgerligas beröringsskräck med offentliga satsningar står oss alla dyrt när de arbetslösa blir fler än nödvändigt.

Mer läsning

Annons