Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigast är att ingen kommer undan

/

Eftersom Socialdemokraterna ett tag höll nästan industriellt tempo på sjukskrivningarna är det säkrast att direkt påpeka: friska ska jobba.

Annons

Inte bara för att det är rätt utan för att långa sjukskrivningar ofta har en nedbrytande effekt på individerna. Men lika självklar borde motsatsen vara: sjuka ska tillåtas vara sjuka.

Senaste tiden har det talats mycket om människor som trots allvarliga diagnoser hamnat framför regeringens jobbpiska. Borgerlighetens hantering av de allra sjukaste vittnar om en instrumentell syn på politiken; för Fredrik Reinfeldt spelar det ingen roll om han bekämpar giriga bankdirektörer eller sjukskrivna Handelsanställda. Det viktiga är att ingen kommer undan.

Ser vi till det totala antalet sjukskrivna är det emellertid en liten andel som kan klassas som jättesjuka; de flesta har någon form av värk eller psykisk åkomma och det är inte svårt att tänka sig att en del av dessa skulle må bra av ett deltidsarbete. Men vilken arbetsgivare är beredd att ta en halvt slutkörd 55-åring som måste vila efter några timmars ansträngning under sina vingar? Produktionen har ju inte, som Ebba Grön sjunger, ”plats för den som blivit illa sliten”. Nej, och det är här som politiken kommer in i bilden. Hur stimulerar man fler arbetsgivare att ta sig an människor som kanske inte kommer att presentera nya säljrekord, men som helt enkelt skulle må bra av en sysselsättning?

Högerns utgångspunkt var fel från början. Bedömningen om människors arbetsförmåga måste vara individuell – inte universell. Först då möjliggörs en human inslussning tillbaka till arbetslivet.

Regeringens åtgärder mot de långa sjukskrivningarna sätter systemet före människan: det viktiga är att ingen kommer undan.

Mer läsning

Annons