Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver vårt livselixir

/

Annons

Det sägs att lågkonjunkturen varit välgörande för den överhettade konstmarknaden. Att det kanske går att pressa priset på en fin Chagall är dock en klen tröst för de barn som har att se fram emot färre timmar i kulturskolan på grund av den ekonomiska krisen. För så är det, i lågkonjunkturer ligger kulturen risigt till.

När sjukhussängar ställs mot blockflöjtsträning och är det ofta det senare som får stryka på foten. I de borgerliga leden är den här prioriteringsordningen inget problem. Ju längre ut på högerkanten man kommer desto starkare blir tron på nattväktarstatens ideal. Och då spelar det ingen roll om ekonomin rullar på höga eller låga växlar – det offentliga ska inte lägga pengar på replokaler åt brutala hårdrocksband eller sponsra studiecirklar i indisk dans. Behöver man pengar får man väl försöka sälja in verksamheten hos någon privat finansiär.

Den borgerliga tankekedjan Timbro har räknat fram att ungefär var femte kommunal utgiftskrona skickas till verksamheter som ligger utanför kommunens kärnverksamheter, till exempel skola och omsorg. Det kan handla om sådana saker som studiecirklar, idrottsanläggningar och så vidare. Krisen i den offentliga sektorn är, enligt Timbros analytiker, bara ett resultat av lokalpolitiker som inte förmår att skilja trams från substans.

Hur beskriver vi nyttan av att kunna samlas på den spolade ishockeyrinken en januarikväll eller att efter jobbet ta en fika och umgås på musikcaféet? Att det är kul, räcker det som förklaring? Nej, i högerns ekonomiska modeller ska det gemensammas resurser inte slösas på kul. Faktum är att Timbro inte kunde ha mer fel. Kommunernas kultur- och fritidsnämnder blir inte mindre viktiga när arbetslösheten och regeringens usla a-kassa hemsöker allt fler hushåll.

Att ha kul är att bryta med livets rundgång, ett sätt att bekämpa apatin. Fråga en 13-årig handbollsspelare som måste skära ner på träningstiderna för att lokalhyran blivit för dyr.

Att erbjuda unga ett alternativ till att göra ingenting är socialpolitik, det är brottsprevention, hälsofrämjning och karaktärsdanande.

Nästa gång kan väl Timbro räkna ut vad det kostar att bygga en simhall. Sätt en prislapp på tristessen.

Mer läsning

Annons