Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem ska obamafiera Sverige?

/

Vem kunde för två år sedan föreställa sig att socialisternas bästa kompis skulle bli en amerikansk president? Men så är det ju också något alldeles speciellt med Barack Obama. Från den lössläppta kapitalismens Mecka strömmar budskapet ut över världen: vi måste tygla marknadskrafterna. Det går inte att värka ut krisen, vi måste satsa oss ur eländet.

Annons

Ibland undrar man om man missförstått saken, har jag grus i ögonen eller är det verkligen en amerikansk ledare som står där på barrikaden med ett plakat om aktiv saneringspolitik?

Det går inte att hitta en enskild stat som ensam bär ansvaret för dagens monumentala kris. Visst kan man hävda att USA är krisens vagga. Samtidigt råder det inga tvivel att hela den industrialiserade världen under senare år dragit åt samma håll: ättestupan. Exemplen på spekulation, oansvarig utlåning, bonusar och andra perversa excesser går att hitta snart sagt överallt. Det räcker med att skriva Carnegie och SEB för att inse att problemen sträcker sig långt utanför USA:s gränser.

Problemet är globalt, därmed finns det bara en lösning: global resning. Barack Obama har redan sjösatt en inhemsk investeringsplan värd hundratals miljarder dollar. Nästa steg till vad som förhoppningsvis kan bli början på slutet kom i torsdags när ledarna för G20-länderna meddelade att de enats om att under 2009 lägga fem biljoner (tolv nollor!) dollar för att framför allt kickstarta världshandeln. Mycket pengar, men i det här allvarliga läget är det svårt att satsa för lite.

Det börjar emellertid utkristallisera sig två läger i synen på stimulansåtgärder: dels de som i likhet med Barack Obama och Gordon Brown förordar aggressiva satsningar, dels de som tror på en vänta-och-se-lösning. Den svenska regeringen måste tyvärr placeras i det senare lägret. Till syvende och sist är det upp till enskilda regeringar att själva sätta ribban för sin krisbekämpning, och det räcker väl med att lyssna till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins statssekreterare Eva Uddén Sonnegård för att inse regeringens position: "Det råder istider i svensk ekonomi och det är bara att acceptera". Tänk om Barack Obama skulle uppträda med samma lättsinne!

I sommar tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Då hamnar uppdraget att koordinera insatserna för den europeiska arbetslöshetsbekämpningen på duon Littorin-Sonnegård. Det riskerar att bli en sällsyn uppvisning i handlingsförlamning.

Mer läsning

Annons