Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vart är Europa på väg?

/

Den europeiska erfarenheten borde ha lärt oss att kategoriseringar av människor i termer av goda–onda, rena–smutsiga är farligt.

Annons

 För ett drygt halvt sekel sedan låg stora delar av Europa i ruiner. Fascismen hade slutligen besegrats, men till ett oerhört pris.

I söndags folkomröstade Schweiz igenom ett förbud mot minareter, bönetorn i anslutning till moskéer. Det som skulle kunna ha varit ett sorgligt undantag i ett återupplyst Europa var tvärtom ännu ett bevis på hur främlingsfientligheten – ibland illa dold, ibland utryckt som ren fascism – kommit tillbaka och det på bred front.

I Tyskland, Schweiz norra granne, har Nationaldemokraterna representation i två delstatsparlament och ett 50-tal kommuner. I Frankrike, Schweiz västra granne, sitter en premiärminister som pratat om marginaliserade invandrarungdomar i Paris förorter som ”slödder”. I Italien, Schweiz södra granne, är rasismen politiskt salongsfähig. Chefen för landets inrikesministerium, med ansvar för polisväsendet, är en av fyra ministrar från Lega nord, ett parti som pratar öppet om rasåtskillnad.

Och då har vi inte nämnt det organiserade främlingsmotstånd som gror i Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Polen, Grekland, Europaparlamentet ...

I Vellinge – ett 30-tal ensamkommande flyktingbarn. I Frankrike – en liten grupp muslimska kvinnor i heltäckande klädsel. I Schweiz – minareter. Hur är det möjligt att dessa frågor, obetydliga i de stora sammanhangen, har kunnat få en sådan sprängkraft? De invandrarfientliga stämningarna tar sig många uttryck, men bottnar i samma grumliga källa: ett avvisande inför det annorlunda och okända. En tanke om en inbillad europeisk identitets förestående upplösning.

Kan man inte slänga ut alla muslimer så kan man åtminstone markera sitt motstånd genom att säga nej till några minareter eller ensamma flyktingbarn.

EU skapades för att binda Europas länder närmare varandra och förhindra nya krig. I den meningen är unionen ett fredsprojekt utan motstycke. Men i takt med att de främlingsfientliga krafterna flyttat fram sina positioner har också EU fått en annan karaktär. Utomstående ska hållas borta och för det planeras gemensamma och hårdare asylregler.

Det som borde vara en förening av nyfikna medlemmar börjar allt mer påminna om en obehaglig grannsamverkan. Mångfald och fri rörlighet – ja visst – men bara inom det egna kvarteret. Så går vi på kollisionskurs mot erfarenheten. Mot toleransen och nyfikenheten.

Mer läsning

Annons