Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vård är ingen dussinvara

/

Problemet är när vinsten blir drivkraften i vården. Vården är nämligen inte är en vara vilken som helst.

Annons

Det mest centrala är frågan om efterfrågan av vård ska styra – eller behovet. Ett anständigt samhälle låter behovet av vård styra. Om efterfrågan får styra ökar dessutom kostnaderna.

En intensiv debatt har uppstått i spåren av att det socialdemokratiska oppositionsrådet i Stockholm, Carin Jämtin, ställt kravet att vinster i vården ska återinvesteras där.

Diskussionen har ofta landat i frågan om vinst är något bra eller dåligt i sig. Det är klart att också vårdverksamheter måste gå ihop. En annan sak är att påstå att vinsten som i svensk vård i allt väsentligt skapas av offentliga medel, därför ska kunna plockas ut ur vården.

I dag är det så. Den som får en entreprenad kan utan problem sälja den vidare och ta sina miljoner. Ett annat sätt är att dra in på kostnader. Färre remisser är ett välbekant sätt att skapa överskott. På det viset riskerar vinstintresset att gå ut över patientens behov.

Icke vinstdrivande alternativ

Carin Jämtin har alltså i grunden rätt. Icke vinstdrivande företag kan istället fungera som ett anständigt alternativ till den offentliga vården.

Men nu går vi i stället till ett vårdvalssystem där företagen fritt kan ta för sig ur landstingens kassa. Tydliga krav kan lindra problemet, men i grunden är systemet ohållbart.

Här bör socialdemokraterna inför valet ge ett tydligt alternativ.

Men vinsten i sig är ändå inte grundproblemet. Problemet uppstår, som journalisten Göran Rosenberg skriver i onsdagens DN, ”när vinsten i vården går från att vara ett resultat av verksamheten till att bli drivkraften för den”.

Varför, säger anhängarna av vinst i vården, kan privata företag bygga sjukhus men inte driva dem?

Rosenberg svarar att argumentet förbiser vårdens speciella karaktär.

Även om en del vård går att producera som vilken vara som helst, han exemplifierar med höftledsbyten och starroperationer, så går annan vård inte att tjäna pengar på.

En del har inte en chans på en efterfrågestyrd vårdmarknad, skriver han. Och menar att den verkliga vinsten i vården är att vi vårdar sjuka och svaga ”därför att vi som samhälle mår bättre av det.

Utöver ovannämnda remisser kan vi ta andra exempel på att vården inte är en vara vilken som helst.

Den som blir sjuk hamnar nämligen i en utpressningsliknande situation. Jag brukar exemplifiera med hur världstenoren Pavarotti gjorde av med ett oändligt antal miljoner i ett försök att bli kvitt sin cancer. Patienten är inte på någon fri marknad även om det finns många kvacksalvare på den. Att vi då skulle satsa våra knappa offentliga resurser till att skapa en fri vårdmarknad är vettlöst.

För det är inte bara så att en efterfrågestyrd vård är omoralisk eftersom behovet inte längre får styra. Den är också ineffektiv. USA:s sjukvårdssystem är ett utmärkt exempel på det. Med vinsten som drivkraft kommer ständigt nya vårdmetoder och mediciner oavsett om vårdresultatet i sig är marginellt bättre. Förebyggande vård som mammografi blir mindre intressant. Den här processen är svår nog att hejda i ett behovsstyrt system som vi ännu har kvar, och som socialdemokraterna måste försvara mot borgerliga attacker.

Mer läsning

Annons