Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterprojekt i nyhetsskugga

Vilka är det som verkligen betyder något här i världen? Som har ett avgörande inflytande, påverkar vårt tänkande? New Statesman, den vänsterinriktade brittiska veckotidningen, har gjort ett spännande försök att ringa in de femtio viktigaste.

Annons

Inte oväntat toppas listan av äkta paret Obama, tätt följda av mediekungen Rupert Murdoch och dennes arvtagare James Murdoch. Vladimir Putin dyker upp på sjunde plats, Usama bin Laden på åttonde och påven Benedictus den XVI på tjugosjätte.

Svenskar då? Jo, en Ingvar Kamprad, två placeringar bakom påven. Däremot spanar man förgäves efter såväl Fredrik Reinfeldt som Carl Bildt. Hur stort vi själva än försökt haussa upp vårt ordförandeskap i EU så tycks det alltså ännu ha gjort föga intryck internationellt.

Enda nordiska politiker som platsat på denna 50-i-topplista är i stället, något överraskande, Islands statsminister Johanna Sigurdardottir.

Noteras bör att rankingen gjordes innan makarna Obama gjorde sitt misslyckade försök att lobba fram Chicago till OS-arrangör 2016.

Mig personligen gladde Rios oväntade seger lika mycket som det skulle ha gjort om Östersund fått vinter-OS. Nästan i alla fall ...

Det hade ju bara fattats om USA eller Japan fått OS ännu en gång, när Sydamerika aldrig haft ett. För oss samba- och idrottsentusiaster gäller nu bara att försöka hålla oss vid liv fram till 2016.

I motsvarande mån som IOK-beslutet var en prestigeförlust för Obama var det naturligtvis också en rejäl fjäder i hatten för hans brasilianske kollega, Luiz Inazio ”Lula” da Silva.

Förhoppningsvis bättrar det sig nu även med medias rapportering från Brasilien de närmaste åren. Detta jätteland, en blivande världsmakt med enorma naturresurser och 200 miljoner invånare, har ju sen 2002 inte bara en före detta metallarbetare som president utan också en vänsterregering som lovat att utrota hungern. Högintressant, med andra ord. Ändå får vi veta skamligt lite.

Allt snack om globalisering till trots har länder som ligger långt borta och utanför den engelskspråkiga världen fortfarande svårt att komma ur nyhetsskuggan. De anses bara medialt intressanta om det pågår inbördeskrig eller inträffar naturkatastrofer.

Fredlig reformism lockar inga revolutionära entusiaster och blir därmed heller aldrig lika medialt intressant. Ändå borde den vara minst lika viktigt att rapportera om. Särskilt om den som hittills i Brasilien – så mycket har i alla fall sipprat fram – tycks vara mycket lyckosam.

 

Mer läsning

Annons