Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänstern sjunker med Europa

/

Valet till EU-parlamentet blev ett nytt bakslag för socialdemokraterna i Europa. Inte så att de konservativa partierna gjorde några större framgångar, men det gick ännu sämre för den samlade vänstern, med undantag för de gröna.

Annons

 Vad parlamentet beträffar, kommer Europa att styras av de konservativa och med dem lierade krafter, inklusive farbror Svensson och tant Paulsen.
Så stor praktisk betydelse får förändringarna i EU-parlamentet inte - det är ju inte där makten ligger. Men de underlättar för Fredrik Reinfeldt att få sin före detta konservativa kollega från Portugal, José Manuel Barroso, omvald till kommissionens ordförande. Två politiker som inte förargar några i Europa, men som inte heller har några visioner om hur det europeiska samarbetet ska utvecklas och vilken roll Europa ska spela i världen. Europa riskerar att hamna ännu mer på efterkälken.
Medan USA och Kina i keynesiansk anda tagit krafttag mot recessionen, har EU stått totalt handfallet under den ekonomiska krisen. Unionen har övergett sina nya medlemmar i östra Europa, sedan dessa anammat EU:s frihandelsprinciper och öppnat upp sina ekonomier. EU-länderna har inte kunnat ena sig om något som liknar en gemensam konjunktur- och arbetsmarknadspolitik. Än så länge inte ens hur finansmarknaderna ska regleras, hur förtjust i regleringar EU än påstås vara. Förstatliganden är tabu i Europa, i motsats till i USA, där den nya administrationen socialiserar banker och industriföretag på löpande band och till och med bestämmer lönerna för cheferna i landets största företag!
Medan man i Europa fortfarande prisar ”sunda statsfinanser” och hukar för inflationsspöket i en ekonomi som går på halvvarv, öser USA på med jättelika budgetunderskott för att få igång ekonomin och sysselsättningen. Kina använder avmattningen för att förbättra infrastrukturen och komma ifatt teknologiskt. I Europa sitter man med armarna i kors och väntar på bättre tider.
Man skulle kunna tro att denna passivitet och övertro på redan kapsejsade marknadskrafter skulle gynna partier som per definition är kritiska till marknadsekonomin. Problemet är bara att dessa med tiden har övergett sin tro på politikens primat och svalt det mesta som ekonomerna predikat om marknadens välsignelser. När krisen kom, stod de både ideologiskt och praktiskt rådlösa, och de har inte i något europeiskt land kunnat formulera ett trovärdigt alternativ till den konservativa låt gå-politiken.
I Sverige hukar socialdemokraterna fortfarande under Perssons småborgerliga visdomsord om att ”den som är satt i skuld är inte fri”. I Tyskland är socialdemokraterna insydda i en koalition som styrs av de konservativa (trots att det finns vänstermajoritet i riksdagen!) och i England försöker Gordon Brown styra med stöd av ett Labour som hade regerat sönder sig redan under Blair. I Grekland och Italien har socialdemokraterna slagits ut av högerpolitiker med uselt rykte. Återstår Spanien och Portugal som kämpar med jättelika ekonomiska problem efter år av kanske alltför snabb tillväxt. Finns det något som kan kallas socialdemokrati i Östeuropa, är den upptagen att rädda vad som räddas kan från sjunkande skepp.
Vänstern sjunker med ett Europa som inte heller visar någon tåga just nu. Efter valen i Tyskland i höst och Storbritannien till nästa sommar, är det risk att socialdemokratin är helt utplånad från politiska kartan, både vad gäller faktiskt inflytande och som modell för samhällsutvecklingen i Europa. När kommer den ideologiska uppryckningen (S) – och varifrån?

Mer läsning

Annons