Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valet visar sprickorna i Irans prästvälde

Annons

Det är vår plikt att protestera när yttrandefriheten kränks. Därför är det lätt att kritisera präststyret i Iran som nu gör allt för att hindra både de folkliga protesterna och rapporteringen av de folkliga protesterna.

Handlar det om valfusk? Det mesta tyder på det. Sedan protesterna slagits ner med våld har utvecklingen ändå gått förbi det stadiet. Hoppet om verklig förändring finns ännu kvar.

Även om regimen för tillfället tycks ha återtagit kontrollen finns en synbar spricka kvar bland de högsta religiösa ledarna. En spricka som knappast längre kan överbryggas.

Vad kan då vi göra? Många säger att omvärlden måste göra mer. I USA kommer den kritiken från höger. I Sverige kommer den inte sällan från vänster. Självklart är det riktigt att ta avstånd från angreppen på yttrandefriheten och från valfusk, i den mån de kan bevisas.

I grunden har den folkliga proteströrelsen i Iran mycket att förlora, om regimen kan hänvisa till deras protester som styrda av utomstående makter, framförallt då USA. Därför anser jag att president Obama hittills agerat välavvägt. Sveriges utrikesminister Bildt likaså.

Hur ser då alternativet till Ali Khameneis prästvälde ut? Svaret är att vi inte vet. Presidentkandidaten Mousavi var premiärminister under ayatolla Khomeini på 80-talet. Diskvalificerar det honom nu?

Knappast. Det avgörande är vad han står för i dag. Det avgörs inte minst av hur demonstranterna i Teheran till sist lyckas med sina protester.

Mer läsning

Annons