Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad väntar Europa på?

/

Annons

Det är länge sedan ett maktskifte varit så efterlängtat som det som nu sker i USA. Den avgående presidenten lämnar efter sig ett moraliskt och ekonomiskt bankrutt land, och en värld där värderingar som påstås vara amerikanska släpats i smutsen av vapenmånglare och cyniska teoretiker på högerkanten. Det är en solkig historia som nu ska förskönas i det presidentbibliotek som Bush – med samma finansiärer som förde honom till makten – ska bygga upp i Texas.

Presidentskiftet i USA sker till ackompanjemang av israeliska bombardemang av palestinier instängda på den lilla landremsan Gaza. Amerikanska pengar och vapen står bakom dödandet av barn, kvinnor, gamla och män som inte har med Hamas göra. För varje israeliskt barn som kommit till skada, anser sig de israeliska ledarna tydligen ha rätt att döda 200 palestinska barn. Det är i alla fall resultatet av deras senaste militära kampanj i Gaza.

Egentligen borde åklagare från den permanenta krigsförbrytardomstolen (ICC) vänta på Bush, Cheney, Rumsfeld och Rice. De borde få sällskap i häktet i Haag av de israeliska krigsledarna Ehud Olmert, Ehud Barak och Tzipi Livni. Liksom av deras gemensamma allierade, den egyptiske diktatorn Mubarak. På rastgården kunde de häktade utbyta erfarenheter av krigsbrott, inhuman behandling av fångar, tortyr och undertryckande av mänskliga rättigheter.

Avtalet om ICC:s stadga har skrivits under av alla anständiga länder i världen, utom USA och Israel. Samtliga EU-länder har förbundit sig att lämna ut personer - presidenter och premiärministrar inte undantagna – som eftersöks av de internationella åklagarna i Haag.  Europa borde gå i spetsen för att misstänkta krigsförbrytelser utreds och att ansvariga ställs inför rätta, enligt Hans Corells och andra folkrättsexperters rekommendation.

Men medan USA redan kan sägas ha inlett sin moraliska rehabilitering genom att kasta ut det gamla krigsetablissemanget och välja en president av helt annan kaliber, märks inte mycket av den sortens omtänkande i Europa. De europiska länderna bär ett tungt ansvar för att internationell rätt förtrampats och fortfarande förtrampas i till exempel Mellanöstern.

Europeiska kolonialmakter ansåg sig efter andra världskriget kunna skänka bort arabisk mark till ett folk som förföljts i Europa, och de reagerade inte när Israel undan för undan utvidgade sina domäner och idag i praktiken kontrollerar hela Palestina. En rad europeiska regeringar (om än inte deras befolkningar) ställde entusiastiskt upp på den folkrättsvidriga invasionen av Irak.

Europa är för mänskliga rättigheter på papperet, men tiger som muren när de kränks av länder som USA och Israel. EU ordnade val på Västbanken och utropade Hamas till segrare. Hamas tog plats vid regeringsbordet, och kunde ha spelat en konstruktiv roll idag eftersom rörelsen av allt att döma har starkt folkligt stöd. Men när USA förklarade Hamas som en terroristorganisation och lät Israel arrestera folkvalda Hamasledare, gjorde Europa helt om, och rörelsen fördrevs till Gaza.

Europa är med sina snart 500 miljoner invånare och normalt sett starka och växande ekonomier en ekonomisk jätte i världen. Politiskt är det alltjämt en dvärg, som inte står upp för sina intressen eller sina värderingar. Det är särskilt tragiskt nu när USA äntligen fått ett ledarskap som är berett lägga om kursen. Obama behöver det stöd som ett beslutsamt och engagerat Europa skulle kunna ge honom när det gäller att värna demokrati, internationell rätt och mänskliga rättigheter. Vad väntar vi på?

Mer läsning

Annons