Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad krävs egentligen för ett djurförbud?

/

Det hör inte till vanligheterna att LT måste varna läsarna för otäcka bilder på förstasidan.

Annons
I går berättade tidningen om den ruggiga syn som mötte Strömsunds miljö- och hälsoskydds- inspektör Annika Berglund när hon besökte en bondgård, den värsta upplevelsen under hennes 20 år i yrket. I ladugården påträffades kreatur som gissningsvis hade legat döda i veckor, andra fick avlivas direkt av tillkallad veterinär.
Det var alltså i somras som Strömsunds djurskydd gjorde sin senaste inspektion på gården. Dessförinnan hade djurägaren dömts två gånger för brott mot djurskyddslagen.
Vintern 2006 uppmättes temperaturen inne i ladugården till minus fem grader, kossornas foder var fruset. Men de eländiga förhållandena åtgärdades aldrig, och för en dryg månad sedan dömdes mannen - alltså för andra gången! - till två månaders samhällstjänst för vanvård.
Efter sommarens inspektion har en ny polis- anmälan upprättats.
Hur kan någon som så totalt skiter i allt vad god djurhållning heter få fortsätta att hantera djur? Den här personen borde ju inte ens få komma i närheten av en myrstack!
Naturligtvis undrar man: Vad krävs egentligen för ett djurförbud? Den som kör 131 på en 110-sträcka får sitt körkort indraget direkt medan den som plågar sina djur uppenbarligen kan fortsätta, år efter år. Vart finns proportionaliteten?
Länsstyrelsen har det övergripande tillsynsansvaret i länet. Vad sitter det i? Ibland måste man faktiskt höja takten på bladvändadet. Den aktuella bonden borde ju ha fått ett djurförbud nedtryckt i brevlådan redan i samband med den första fällande domen.
Detta handlar ju om upprepad vanvård av sällsynt grym karaktär, om en fullständig nonchalans inför djurskyddets anmärkningar.
Via LT låter länsstyrelsen meddela att ett eventuellt besked om djurförbud kan väntas ... nästa vecka.
Och vad sysslar man med på Milko, är man så upptagen med att producera mysiga reklambilder till sina kampanjer att man inte hinner kontrollera sina egna leverantörer? Eller är det för lång väg att åka från Östersund till norra Jämtland?
Brukar det inte heta att Sverige är ett föregångsland när det gäller djurhållning? Här är kossorna glada, lyckligt ovetande om det annalkande slutet. På den aktuella bondgården hann vissa kalvar inte ens se dagens ljus, de föddes döda.
Detta är en sedelärande historia om ett djurplågeri som kunde fortsätta på grund av en grötig byråkrati och ett slapphänt regelverk. Aldrig igen. Z
Kalle Olsson
kalle.olsson@ltz.se

Mer läsning

Annons