Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Unga på undantag

/

Annons

I Östersund har ungdomsarbetslösheten fördubblats under det senaste året. Etter värre är det i Ragunda och Strömsund där den har tredubblats. Lågkonjunktur och arbetslöshet kommer aldrig lägligt, men det finns faktorer som antingen kan mildra eller förvärra dess effekter.

Frågan är om vi inte i detta nu upplever något slags rekord i samverkande helveten. Vi har en stelfrusen arbetsmarknad och en regering som gör alldeles för lite för att stärka de arbetslösas konkurrenskraft samtidigt som de eftergymnasiala kullar som nu och kommande år lämnar skolan är rekordstora. Sämre kan det knappast bli.

Bara under de tre senaste åren har medelåldern för unga vuxnas första fasta jobb ökat från 25 till 28 år. När inträdet på arbetsmarknaden förskjuts försenas hela vuxenprojektet. För många är begreppet vuxen synonymt med just arbete. Fast inkomst ger ett ekonomiskt oberoende; då finns möjligheten att flytta hemifrån och ta kontroll över ens liv.

Det finns dock en föreställning att det är mindre dramatiskt med en arbetslös ung än en arbetslös 40-åring. En 23-åring har ju inga bolån eller barn att försörja. Nej, och det är just det som är problemet! Som ung och arbetslös befinner man sig i ett slags vänteläge. Tiden står stilla. Med sina arbetsmarknadspolitiska åtgärder understödjer regeringen ungas sena inträde på arbetsmarknaden.

Vad som behövs i detta krisläge är förstås utbildning och praktik. Att ödsla månader på att träna sig i att skriva CV och leta jobb som inte finns – ja, det är huvuddragen i regeringens så kallade jobbgaranti – är bara ett gigantiskt slöseri.

Att fjättra en 23-åring vid Arbetsförmedlingens jobbsökarterminal är dock billigt. Och är det något som regeringen behöver efter alla sina skattesänkningar så är det just billiga lösningar.KO

Mer läsning

Annons