Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord Andersson: Vilken av valets förlorare blir nästa statsminister?

Annons

Valet blev en rysare. Mindre än en procentenhets skillnad till de rödgrönas fördel, när detta skrivs. Hur Sverige ska styras de närmaste åren vet vi inte än. Läget är låst och ovisst.

Vad berättar resultatet? Att Socialdemokraterna backade jämfört med förra valet, men ändå jobbade sig in i kampen med en bra valspurt och landade på drygt 28 procent.

Enligt SVT:s valundersökning har S tappat störst andel väljare till Sverigedemokraterna (11 procent) och näst störst andel till Vänsterpartiet (6 procent).

Moderaterna har gjort en liknande resa. De backar kraftigt jämfört med valet 2014. Detta trots att de varit i opposition, som normalt är en fördel, och trots att de har bytt partiledare mitt i mandatperioden för att hejda raset. Även Moderaterna tappar störst andel väljare till SD (14 procent) och C (10 procent).

Det finns en intressant likhet mellan de två största partiernas väljarförluster. Båda förlorar väljare åt motsatta håll. Dels till SD, som är det parti som bägge har närmat sig i migrationsfrågan. Dels till V och C som ideologiskt sett visserligen står långt från varandra i de flesta frågor, men nära i migrationsfrågan, där båda hållit fast vid sina respektive linjer. Det säger något viktigt om vilka dilemman S och M står inför.  

Sverigedemokraternas opinionssiffror har fått dem att börja drömma om att bli största parti. Opinionssiffrorna spretade också så våldsamt före valet att det såg ut att kunna sluta med ett valresultat på 25 procent för SD. När detta skrivs ligger de på 17,7.

Oavsett vilket block som blev störst när valräkningen är klar, så liknar läget det som rådde efter förra valet. Den gången sökte Stefan Löfven ett samarbete över blockgränsen, men fick nej. Istället krävde Alliansen att Löfven skulle komma överens om en budget tillsammans med Vänsterpartiet.

Det förbryllade många. I backspegeln ledde det till fyra års politik med tydlig vänsterprägel. S och MP, pådrivna av V, har infört reformer med en tydlig inriktning på de sämst ställda.

En ny sådan mandatperiod kan vi inte räkna med. Det finns ingen Decemberöverenskommelse längre.

Inget av blocken är berett att stödja det andra genom att släppa fram deras ekonomiska politik. Inget är i nuläget berett att förhandla med SD.

Det är ett val där till och med procentsiffrorna har förlorat lite av sin tyngd. För även om Moderatledaren Ulf Kristersson har misslyckats med att hejda partiets nedgång så har han säkert rätt när han säger att han kommer att bli betraktad som en vinnare bland sina väljare om han lyckas åstadkomma ett maktskifte.

Och även om Stefan Löfven inte har lyckats hålla tillbaka partiets väljartapp så kommer även han att mötas av respekt om han lyckas skapa en regeringsduglig koalition.

Det kommer att bli en oviss tid framöver. Talmannen, vem det nu blir, kommer att få en historiskt viktig roll. Det kommer att ställas krav som till en början verkar orimliga för motparten, men med tiden kännas allt rimligare. Vallöften kommer att svikas, principer slängas överbord. Landet ska ju trots allt regeras.     

Mer läsning

Annons