Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tolerans en viktig egenskap

Annons

I vilken av de allra tidigaste civilisationerna skulle Du föredra att leva. Uppgiften skulle lösas av en gymnasist i min närhet, och valet stod mellan Nildalen, områdena runt tvåflodslandet inklusive Persien, och länderna vid Indus och Gula floden.

Det lät som ett val mellan pest och kolera i mina öron. Mer eller mindre uttalade envåldshärskare tycks ha varit förutsättningen för att högkulturer skulle uppstå. Det stämmer också väl med en marxistisk historieuppfattning. Fast det vore rimligen värre att leva där härskaren sågs som Gud fader själv.

Det dröjde länge innan högkulturer kunde förenas med respekt för individen. Och även när det skedde, i hellenismens Grekland, gjordes stor skillnad mellan folk och klasser och kön. Ännu längre dröjde det innan respekten för oliktänkande uppkom. Segrarna skrev historien då som nu. Jag lärde mig ett nytt exempel på det i SvD häromsistens.

Där recenseras en bok av kyrkofadern Johannes Damaskenos som nu utkommit på Artos bokförlag. Den skrevs under en kyrkostrid på 700-talet om ikoners, heliga bilder, vara eller icke vara. Damaskenos som pläderade för figurativa bilder fick inte uppleva det positiva beslutet, som gör att kristenheten skiljer sig från i varje fall det sunnitiska islam i detta avseende.

Men respekten för den förlorande åsikten var låg. Recensenten Ulf Abel pekar nämligen på värdet av att Damaskenos i sina skrifter också ägnar sig åt motståndarnas argument, som annars vore okända.

Kyrkomötet i Nicaea 787 som sa ja till ikoner beslöt nämligen också att motsidans ikonfientliga litteratur skulle konfiskeras och förstöras. De vågade alltså inte lita till sina egna argument.

Gymnasisten valde till sist det forntida Persien, som sägs ha präglats av tolerans mot andra folk. En nog så viktig egenskap även i vår tid.

Mer läsning

Annons