Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till sista vilan

/

Annons

Michael Jacksons dödsfall är inte politik i någon snäv bemärkelse utan en i raden av superartister som gått ur tiden för tidigt. Hans bästa tid som musiker var dessutom passerad med 20 år. Men det spelar ingen roll, Jackson är en av populärkulturens giganter. Att han inte bara kommer att bli ihågkommen för han sålde mest skivor och moderniserade musikvideoformatet utan för att han föddes svart och dog vit och nästan saknade näsa är kanske ett tidens tecken.
De som har försökt förklara Michael Jacksons udda personlighet har sökt ingångar i hans barndom. En uppväxt i värsta DDR-stil där pappan drillade Michael och hans syskon till perfektion genom slag, sparkar och hot. Men, gissar jag, Jackson var nog inte bara en produkt av en taskig barndom utan lika mycket ett resultat av en tidsålder som skoningslöst tuggade kändisskap till frukost, lunch och middag. Michael Jackson var underbarnet, han hade rösten och dansstegen, som med tiden maldes ner till en freak show: munskydd, syrgastält, bästa kompisen en apa, pedofilanklagelser, operationer, hög tablettkonsumtion.

I går tog världen farväl av kungen av pop. Resan till den sista vilan har varit precis så vild och galen som det tillstår en person av Jacksons kaliber. Häromdagen berättade en kvällstidning att Jackson ska begravas utan hjärna … Och ryktena om vad som egentligen hände den där fatala torsdagen för två veckor är en uppvisning i geschäft och cynism; många räknar förstås med att kunna göra sig en hacka på Jacksons död. Fotografen som förevigade sjukvårdarnas kamp för väcka Michael Jacksons livlösa kropp behöver nog inte jobba mer i år. Denna perverterade cirkus var Michael Jacksons vardag även som levande. Kanske inte så konstigt att man blir lite knäpp?  

Mer läsning

Annons