Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tafsad, kränkt och tystlåten

/

Annons

Föreställ er att en manlig lärare tar en kvinnlig kollega på brösten. Och efter en dispyt utropar mannen: ”Jag lyssnar inte på horor som du!” På de allra flesta arbetsplatser är det tack och lov en orimlig tanke. Skulle det ändå inträffa skulle arbetskamrater reagera och överordnade bli informerade. Varningar skulle utdelas.

Men om kvinnan är en högstadie-elev och mannen likaså?

Det vi tar som självklarheter i det vuxna arbetslivet är en utopi i ungdomsåren. Skulle det upprättas en polisanmälan varje gång en tonårstjej tilltalades som ”luder”, varje gång en kille drog sin hand mellan en jämnårig tjejs ben, skulle rättsväsendet tvingas nyanställa en masse.

Problemet är att vi vet så lite. Den slutsatsen dras i en ny forskarrapport som undersökt ofrivilligheten i ungas sexuella kontakter. Av drygt 4 000 tillfrågade ungdomar svarade många att de upplevt olika former av oönskade sexuella kontakter. Värst är situationen för tjejerna; varannan tjej berättar till exempel att de blivit tafsade på.

Oavsett om det handlar om påtvingade samlag eller mildare övergrepp – andelen som väljer att berätta för föräldrar eller andra vuxna om sina upplevelser är låg. Istället pratar man med en kompis i förtroende.

”Det händer mycket bland ungdomar som vuxna inte är medvetna om. Många övergrepp kommer aldrig ens till någon vuxens kännedom”, säger Gisela Priebe, psykolog och forskare vid Lunds universitet.

Det behövs vuxennärvaro på de ungas spelplan. Men det spelar ingen roll hur många fritidsledare, lärare och skolkuratorer det finns om tonåringarna ändå inte pratar med dem. Vuxenvärlden kan inte se allt, den kan inte finnas överallt. Men den kan reagera mer resolut när kränkningar begås.

Kvinnans rätt över sin kropp, hennes rätt att klä sig hur hon vill och ändå bli behandlad med respekt får inte vara villkorat av hennes ålder. En tonårskille som trakasserar en tjej måste förstå att hans agerande inte är mindre allvarligt bara för att övergreppet bär drag av ungdomligt oförstånd.

Varje gång en lärare hör ordet ”hora” eka genom skolans korridorer bör det kallas till krismöte. Ja, det kommer att bli många krismöten, förmodligen flera varje dag, men det är precis vad som krävs.

För samma måttstock, samma nolltolerans, måste gälla – oavsett om vi sitter i lärarrummet, kontorslandskapet eller klassrummet.

Mer läsning

Annons