Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spridda noteringar och funderingar

/

Annons

Morgonekot berättar att fackförbundet Seko lämnar Vattenfalls styrelse i protest mot vd Lars G Josefsson. Förtroendet är, enligt facket, förbrukat och några timmar senare kommer beskedet, Josefsson ska ersättas. Så är krisen avstyrd, någon får gå, ansvar har utkrävts. Eller? Den svenska kraftjättens förtroendekris har inte slagit ner som en blixt från klar himmel. Det har länge rått oklarheter kring företagets vägval. Jakten på marknadsandelar och avkastning har besudlat ambitionerna på miljöområdet.

Att det ska behöva gå så långt att vd byts ut säger minst lika mycket om bristen på politisk styrning som den operativa ledningens felgrepp. Enda gången borgerligheten uppträder som engagerad ägare är när något ska säljas, då gäller beordrad övertid på departementen.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta det statliga ägandet av Vattenfall, firman bör även fortsättningsvis bidra till att bygga dagis och vägar i vårt land. Däremot behövs ett uppdaterat ägardirektiv. Jag hoppas att det blir en rödgrön politiker som nästa höst får slå fast Vattenfalls framtida inriktning.

Blir det någon uranbrytning? Bakom frågan står riksdagsledamoten Marie Nordén (S). Efter högerns energiuppgörelse är Centerpartiets svek ett fullbordat faktum. Nu finns ingen återvändo, bollen är satt i rullning och det skulle inte förvåna om ett beslut om nya kärnkraftverk tas redan nästa år. I går svarade Maud Olofsson. Ja, Centern är beredd att gräva upp landsbygden.

Man undrar när landsbygden en gång för alla ska gräva ner Centern?

Jag rör mig ute bland ”verklighetens folk”. I staden drar människor åt olika håll, mot busshållsplatsen, konditoriet, lunchrestaurangen, biblioteket. En äldre man med käpp passerar, kanske längtar han efter en ny höftledskula. Eller så väntar han bara på att regeringen ska sluta straffbeskatta landets 1,7 miljoner pensionärer. Tre tjejer med utomeuropeiska rötter jäktar mot busstorget. Är det tre vanliga svenska tjejer eller tre invandrare? Jimmie Åkesson är inte närvarande för konsultation.

En kille med militäruniform och grön ryggsäck går mot Traktören. Någon patriotism känner jag inte utan tänker i stället på min egen lyckosamma parering i samband med mönstringen (det måste vara preskriberat nu). Mobbad i skolan, problem med nattliga urinläckage och Värnpliktverket och jag skildes efter några minuters diskussion i bästa samförstånd.

Sveriges säkerhetspolitiska doktrin har förändrats och med den inställningen till värnplikten. Nu ska vi genom att verka för fred ute i världen skapa säkerhet i vårt närområde. Det är en vacker tanke – på papperet. I verkligheten betyder det dock att svensk militär dragits in i en konflikt där huvudrollerna spelas av George W Bushs USA, en korrumperad regering, hänsynslösa knarkodlare och lokala krigsherrar. Officiellt heter det att vi ska skydda afghanska skolflickor från att bli innebrända under mattelektionen, men i praktiken förlänger vi bara pinan för civilbefolkningen. Författaren Björn Ranelid formulerar det i Dagens arbete: ”Människan har kommit till jorden för att leva och inte för att dö på ett slagfält”. Ett slut på kriget kommer inte med mer krig utan genom förhandlingar. När ska politikerna inse det?

Fredagen den 13:e i går. För Lars G Josefsson ingen rolig dag. Fast synd om karln är det inte, utfallet av pension och fallskärm motsvarar ungefär 120 000 spikmattor.

Annars var gårdagen trots otursdatumet lugn i vår räjong. Inga spektakulära värderån eller hätska utfall mot ensamkommande flyktingbarn. Inte heller något definitivt avhoppsbesked från Zlatan om landslaget. Jag tror vi kan möta helgen med tillförsikt.

Mer läsning

Annons