Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sossarna behöver LO

/

Annons

LO och socialdemokratin har ett speciellt förhållande som sträcker sig över väl över 100 år bakåt i tiden. En förutsättning för såväl socialdemokraternas politiska framgångar som fackets höga organisationsgrad har varit att arbetarrörelsens två ben gått sida vid sida. Att smörja den fackligpolitiska samverkansordningen i tider av medgång brukar vanligtvis inte vara så svårt, det är i tider av prövning som spänningar kan uppstå.

Facket har inte bara tappat många medlemmar, 2007 försvann exempelvis 130 000 LO-anslutna, utan har efter turerna inom AMF också förlorat mycket av sin moraliska auktoritet. Socialdemokraterna har, å sin sida, upplevt ett dramatiskt ras i opinionen – märk väl att tillbakagången kan spåras tillbaka ända till ifjol höstas.

Efter den senaste opinionsmätningen som visade minus nio procent var en del partiföreträdare snabba att skyffla över ansvaret på Wanja Lundby-Wedin. Påståendet är förvisso riktigt, AMF-skandalen har inte bara sänkt LO utan också socialdemokratin, men det rymmer inte hela sanningen.

Varför har ännu ingen testat att vända på frågan – hur mycket har LO:s opinionsbildande arbete mot regeringens torpedering av a-kassan, uppluckring av sjukskrivningsreglerna och passivitet i krisens spår gynnat socialdemokraterna? En hel del, tror jag.

Ty medan sossarna spridit allmän förvirring om sina rödgröna samarbetsplaner och i övrigt varit upptagna med intern partiutformning har facken agerat kraftfullt på oppositionsfronten.

Det har aldrig rått någon tvekan om LO:s prioriteringsordning – trygghet för löntagarna och solidaritet med de utslagna – och det är faktiskt mer än vad man kan säga om socialdemokratin.

Arbetarrörelsen måste vända trenden – och‑man måste göra det tillsammans! KO

Mer läsning

Annons