Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skydda minoriteterna

/

Nya nationer är inte vad världen nu behöver. Kampen mot etniskt förtryck bör föras med fredliga medel inom nationerna. Vi bör stödja demokrati och kulturell frihet i vår omvärld, och inte nationalism av något slag.

Annons
I avkoloniseringens tid fick nästan alla nationella rörelser positiv uppmärksamhet. Ofta var det välförtjänt, ofta inte. Inte sällan har de nya härskarna bara visat sig vara nya despoter.
Efter murens fall och inte minst efter Jugoslaviens sönderfall står saken i ett nytt läge. Med facit i hand är det många som inser att nationalismens pris var för högt där.
Det är tid för realism även i utrikespolitiken. Med det menar jag inte att förtrycket av uigurer och tibetaner i Kina kan försvaras. Men det kan ändå vara oförsvarligt att förorda självständighet eftersom det förutsätter krig inte bara mellan ett imperium och en koloni utan också mellan etniska grupper. Det är hoppfullt att Dalai Lama inser det.
Fallet Kurdistan är åskådligt. En upprörd debatt skapades bland svenska kurder efter publiceringen av Ingmar Karlssons bok "Kurdistan - landet som inte är". Den fördömdes av många på grund av Karlssons slutsatser. Men det intressanta är att andra faktiskt såg ett värde i dem.
Även för den som ser och är beredd att motarbeta det politiska och kulturella förtryck som drabbat de kurdiska minoriteterna i länder som Turkiet, Syrien, Iran och Irak, är det uppenbart att Karlsson har rätt när han säger att "en storkurdisk statsbildning bara är tänkbar om hela den region där kurderna lever drabbas av samma totala kollaps som Tyskland, Ryssland och Österrike-Ungern under det första världskriget". Han jämför därvid med hur Polen efter över ett sekel av delning kunde återuppstå som nation.
Det är realistiskt. För det är uppenbarligen första snarare än andra världskriget som dagens problem kan jämföras med.
Karlsson visar hur den traditionella kurdiska splittringen i och för sig minskat på grund av det förtryck man utsätts för på många håll.
Å andra sidan blir kurder i majoritet, i det som i realiteten är två skilda kurdiska områden i norra Irak, ett hot mot andra minoriteter.
Ingmar Karlssons bok är en kunnig genomgång av kurdernas historia och nutid med en slutsats värd att begrunda.
Precis som i Jugoslavien och för den delen i Georgien, blir den enes rätt den andres orätt. Den som hamnar i majoritet kommer att fruktas av andra minoriteter.
Lösningen i blandade områden är inte nya nationalstater utan minoritetsskydd.
Diplomaten Ingmar Karlsson utkom för en tid sedan med boken "Kurdistan - landet som inte är". Karlsson går igenom kurdernas historia och drar slutsatser som både har kritiserats och mött uppskattning. Foto: scanpix

Mer läsning

Annons