Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skydda minoriteten

/
  • Ett tamilskt barn tas om hand av soldater från Sri Lankas armé. Det blodiga inbördeskriget mellan regeringen och de tamilska rebellerna har nått sitt slut. Nu krävs omfattande humanitära insatser till stöd för den tamilska civilbefolkningen. Foto: Scanpix

En gång var Ceylon ett av Asiens mest välmående länder.

Annons

 Det var aldrig rikt men något som liknar de uthungrade människomassor som väller ut från gerillans sista kvadratkilometer i dagens Sri Lanka har inte skådats tidigare. Ett krig har tagit slut.

Det är svårt att vara ledsen för det även om sättet det tog slut på lämnar mycket i övrigt att önska.

Nu när gerillans ledare Vellupillai Prabhakaran av allt att döma är död, talas som vanligt i våra dagar omedelbart om vikten av att sätta ansvariga för diverse krigsförbrytelser på båda sidor bakom lås och bom.

Det är lite som om man hade ställt Churchill och Stalin till ansvar för de övergrepp som bevisligen skedde innan Berlin till sist föll 1945 och Hitler tog sitt liv.

Viktigast nu är att på kort sikt se till att den tamilska befolkningen får mat, kläder och tak över huvudet.

I nästa skede gäller det att se till att hatet mellan folkgrupperna minskas.

Där kan man faktiskt lära sig en del av fredsslutet 1945.

Den gången hade man lärt sig faran av att sätta åt den besegrade fienden på det sätt som skedde i Versaillesfreden 1918.

1945 såg man i stället till att de besegrade fick en chans att komma igen. Man anklagade inte alla tyskar för Hitlers brott. På samma sätt är det nog klokt att förstå att inte straffa alla tamiler på Sri Lanka för det styre som de nu besegrade tamilska tigrarna utövat.

Hoppet om bestående fred finns endast om de segrande singaleserna är ödmjuka och ser till att tamilerna inte diskrimineras. Om inte är våldet snart tillbaka.

Mer läsning

Annons