Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan och könsrollerna

/

Den gängse bilden är att jämställdhet mellan könen ligger många decennier bort i tiden, vilket också stämmer om man utgår från dagens förhållanden (mannen jobbar, kvinnan uppfostrar barnen).

Annons

Men då tar man inte hänsyn till de ganska anmärkningsvärda förändringar som med åren blivit allt tydligare – kvinnor dominerar i skolan. På gymnasiet får tjejerna bäst betyg och på högskolan är de flest till antalet. Siffrorna är ingalunda några nyheter men likväl viktiga när man diskuterar jämställdhet och könsroller. För det vore ju naivt att tro att kvinnornas framryckning inte kommer att slå igenom i såväl det offentliga livet som i våra nära relationer.

Utbildning är säkraste vägen till självförtroende och självförsörjning. Man kan i framtiden förvänta sig ett brott med gamla tiders ordning då kvinnor var i ekonomisk beroendeställning och definierades som sociala varelser genom sina män. Stämmer denna förutsägelse är det bra, förstås. Dock inte oproblematiskt. För när kvinnornas positioner flyttas fram verkar killarna bli helt vilse i pannkakan.

Rapporterna från skolan säger att killarna fortfarande får (eller kanske rättare sagt tar) mest uppmärksamhet, de syns och hörs mest och orsakar mest ordningsproblem. Och de underpresterar. Hur ska man förstå denna utveckling? Att efter två miljoner år inte längre vara herre på täppan svider? Ja, delvis handlar det om en ny konkurrenssituation, den gamla förturen gäller inte längre. En man är inte per definition bättre än en kvinna. Nu är det upp till bevis som gäller!

Jämställdhet ska inte vara ett nollsummespel där det ena eller andra könet alltid vinner hela bordet. Målet är ju att alla individer ska få chansen att slå ut i full blom. Om inte i skolan lyckas skapa ett lärande som lyfter såväl pojkar som flickor hur ska det då gå i övriga samhället?

Skolan sitter delvis själv på problemet. Den fungerar som en plattform för traditionella könsuppdelningar. På byggprogrammet går det till exempel knappt att utläsa andelen flickor ur staplarna, det handlar om kanske en procent. Statistiken för omvårdnadsprogrammet är ungefär densamma, fast omvänt, andelen killar runt tio procent (2006).

Jag tror att den nya gymnasieskola som utbildningsminister Jan Björklund hoppas kunna sjösätta höstterminen 2011 kommer att förstärka den könsstereotypa bilden. Vid framtidens yrkesutbildningar kommer än mer fokus läggas på det praktiska. Killarna får meka ännu mer med sina bilar och tjejerna får träna ännu mer omvårdnad. Allt medan de allmänteoretiska blocken minskas.

Är det så här vi formar framtidens upplysta och jämställda samhällsmedborgare, låta ungdomarna drunkna i förhärskande föreställningar om manligt och kvinnligt arbete?

Vägen till jämställdhet går inte via bilmotorn utan genom en större förståelse om sig själv, världen där utanför och den där flickan som sitter bredvid mig i klassrummet.

Mer läsning

Annons