Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skola mot fattigdom

/

Annons

När vi pratar om fattigdom i Sverige är det inte samma slags fattigdom som när vi tittar på situationen i Angola. Det finns olika definitioner av fattigdom. För ett år sedan justerade Världsbanken sin definition av extrem fattigdom, tidigare räknades alla som levde på mindre än 1,08 dollar om dagen som utfattig, efter justeringen fick världen plötsligt 430 miljoner fler fattiga. Världsbanken höjde nämligen gränsen till 1,25 dollar per dag.

I Sverige är fattigdomsbegreppet mer relativt. Man är fattig om man inte har råd att resa med barnen till Turkiet på sommarlovet, hävdar en del. Fattig är den som under lång tid är beroende av någon form av ekonomiskt bistånd, anser andra, till exempel socialbidrag eller sjukpenning. Man kan dividera fram och tillbaka vem som är fattig och vem som bara har lite pengar.

Det intressanta är emellertid politikens inriktning. Ska vi fortsätta att frikoppla individen från samhället eller erkänner vi vårt kollektiva ansvar för varandra? Väljer vi det senare alternativet ser vi att det finns faktorer som tydligt påverkar våra möjligheter till ett friskt och ”rikt” liv.

I dag misslyckas över tio procent av grundskolans elever med att uppfylla kraven för gymnasiebehörighet. Ett sanslöst fiasko. Det borde vara straffbart att låta tonåringar gå ut i vuxenlivet utan att ha förvärvat de mest grundläggande kunskaperna. Just eftersom vi vet att fattigdom och låg utbildningsnivå ofta går hand i hand. Skolan har en unik chans att bryta klassmönstren så att framtida generationer kan välja självförverkligandet istället för marginalisering och ekonomiskt armod.

Expressen har nyligen kört en artikelserie om Sveriges fattiga barn. Men egentligen är det inte barnen som är fattiga utan föräldrarna. Skolans uppdrag är att se till att historien inte fortsätter att upprepa sig. KO

foto: scanpix

Mer läsning

Annons