Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukast av alla är regeringen

/

Annons

Inga reformer faller ut perfekt direkt och Rom byggdes som bekant inte heller på en dag. Därför får vi snällt acceptera att tusentals människor med kronisk smärta, depression och förslitningsskador snart tvingas lämna sjukförsäkringen. Det är närmare bestämt 16 000 långtidssjukskrivna som den första januari kommer att klassas som arbetslösa.

Bland de drabbade tilltar oron, kommer jag att få mindre pengar nu, kommer jag att få några pengar över huvudtaget? Hur ska jag klara ett arbete med min värk? De ångestfyllda frågorna staplas på varandra, men statsministern, socialingenjören med tummen mitt i handen, manar till förståelse. ”Det finns inga perfekta stora reformförändringar som alltid blir rätt direkt”. Vi får alltså räkna med lite svinn.

Reformer kan vara både komplicerade och få överraskande negativa effekter, minns den gamla fastighetsskatten. Men i det här fallet handlar det inte om oväntade konsekvenser som ingen kunnat förutse – vi har varnat för det här i över ett år!

Ingen kan spela förvånad när vi i januari och februari kommer börja matas med tragiska berättelser om sjuka som tvingats till Arbetsförmedlingen för att söka jobb som inte finns eller som de inte orkar med. Försäkringskassans egna beräkningar säger att var tredje utförsäkrad kommer att vara tillbaka i sjukskrivning inom ett halvår, helt enkelt för att de inte klarar att arbeta.

Det finns inga gratisluncher, välfärdssamhället kräver att människor som kan också tar sitt ansvar och bidrar till det offentliga. Det ligger djupt inom oss att man ska göra rätt för sig. Snyltare har i alla tider – från de första samlarfolken på savannen – med rätta betraktats med förakt. Därför är det inte svårt att sympatisera med borgerlighetens vision om att alla som kan också ska arbeta (i analogi med detta frågar inte längre Försäkringskassan hur sjuk du är utan hur mycket du kan jobba). Men man kan väl åtminstone begära att regeringen – innan man börjar förpassa tiotusentals i arbetslöshet – gjorde sig besväret att utvärdera exakt vilka långtidssjukskrivna som kan vara aktuella för en återgång till arbetslivet. Se nyanserna.

Men borgerligheten ser inte, i stället genomför man en av de största kollektiva bestraffningarna på år och dagar: ingen är sjuk, alla är friska. Och man vill bara skrika ut: Det är faktiskt människor ni leker med!

Mer läsning

Annons