Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sämre livschanser

Många unga i storstädernas förorter känner sig diskriminerade. De vet att de har sämre livschanser. Och diverse ”reformer” som det fria skolvalet försämrar deras läge. Det låter bra. Alla är fria. De som får välja, här handlar det oftast om att betygen får avgöra, får betydligt bättre chanser.

Annons

Men är priset för friheten värd kostnaden i form av ökad segregation, som är resultatet av det institutionaliserade skolvalet också när bostadssegregationen inte är så extrem som i storstäderna.

Skolorna får väldiga skillnader i förutsättningar och möjligen också i kvalitet, i den mån det blir svårt att rekrytera personal till de skolor där många har dåliga betyg eller har kort tid i Sverige, med de problem det medför.

Sociologen Nihad Bunar har undersökt saken efter larm om att barn från vissa Malmöskolor inte får praoplats när de säger vilken skola de kommer från. Är det den 15-årige eleven eller skolan som ska ha praoplats frågar han.

Bunar är pessimistisk när det gäller en förändring. Både de borgerliga och socialdemokraterna har gått i denna riktning menar han. Tyvärr ligger en del i det, även om de borgerliga är drivande. Men något drastiskt måste hur som helst göras säger han i gårdagens SvD och föreslår:

Låt skolor i storstäderna samarbeta och barnen gå två dagar i ena skolan, tre i den andra. Skapa ”magnetskolor” i mångkulturella områden som får monopol på en populär skolprofil. Erbjud nyanlända att gå på skolor med få invandrare första året.

Rätt så, Rosengård visar att vi inte kan ha det som i dag.

Svante Säwén

Mer läsning

Annons