Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakta urgröps solidariteten

/

När det gemensammas förmåga att garantera ett drägligt skydd i händelse av sjukdom eller arbetslöshet undergrävs, ja, då urholkas också medborgarnas förtroende för välfärdssystemet.

Annons

Att allt fler väljer att teckna privata försäkringslösningar är således inte förvånande med tanke på regeringens stympning av a-kassan och sjukförsäkringen. Det är en naturlig överlevnadsstrategi. För det spelar ingen roll att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt tycker att 10 000 kronor i månaden räcker för den arbetslöse – hyran, dagisavgiften, maten och allt det andra ska ändå betalas.

Regeringens systemskifte tar sig inte bara uttryck i färre kronor och ören för sjuka och arbetslösa utan medför också en värdeförskjutning. Försäkringsbolaget Folksam presenterade i går sin årliga rapport ”Välfärdstendens” där man visar hur synen på ansvaret för vår trygghet förskjuts i en mer individualistisk riktning. ”Andelen svenskar som tycker att samhället har huvudansvaret för försäkringsskyddet vid sjukdom, arbetslöshet och pension har minskat från 32 till 27 procent jämfört med förra årets undersökning” (DN debatt, 6/7).

Många har förvisso råd att teckna ett privat inkomstskydd och för dem som är stadd vid god kassa är försämringarna i socialförsäkringarna inget problem. Det har det å andra sidan aldrig varit. De välbeställda behöver förstås inte bekymra sig över Försäkringskassans nya hårda regim eller att inkomstbortfallsprincipen i a-kassan gått förlorad. Nej, problemen uppstår för dem som inte har råd. De som inte klarar försäkringsbolagens hälsodeklarationer, de vars grundlön är så låg att en långvarig sjukskrivning är detsamma som en enkelbiljett till kommunens socialkontor.

När vi överger tron på det starka samhället är det de utsatta som får betala priset. Förlorarna är alltså inte direktörerna på Svenskt näringsliv som i går applåderade nyheten att andelen privata inkomstförsäkringar ökar, det är inte heller i huvudsak moderata väljare.

Vad vi ser är hur den breda medelklassens tilltro till välfärdssamhället sakta urgröps. Solidariteten försvinner och sambandet är enkelt – får inte jag samhällets stöd ska ingen annan heller få det. Men återigen, den där ”andra” är inte slipsnissen på Svenskt näringslivs direktionsvåning utan undersköterskan och butiksbiträdet med kroniska smärtor i axlarna.

Vid en valseger 2010 måste Socialdemokraterna stärka a-kassan och återinföra inkomstbortfallsprincipen i arbetslöshetsförsäkringen. Alternativet, ytterligare fyra år av borgerligt styre och det välfärdssamhälle vi fortfarande kan minnas kommer att kännas som en avlägsen förnimmelse.

Mer läsning

Annons