Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sahlinismen segrade

/
  • Mona Sahlin var nöjd när Socialdemokraternas partikongress på söndagen avslutades. Foto: Scanpix

Annons

Partikongresser är mer än att-satser, voteringar och Internationalen. Parallellt med kongressombudens arbete pågår diskussioner, utfrågningar och seminarier. Här visar sig rörelsen från sin smartaste sida. Några timmar under en förmiddag dissekerar Arbetarrörelsens ekonomiska råd det svenska klassamhället. Tabellerna är komplexa, men budskapet glasklart. Inkomstklyftorna fortsätter att öka och det syns överallt, i skolan, vården, munnen och det psykiska välbefinnandet. Känn på den här, var femte kvinnlig låginkomsttagare har någon gång övervägt självmord! Det gör ont i själen att vara fattig.

LO-ekonomen fortsätter med ämnet social rörlighet. Om pappa är fattig, vilka är sonens chanser att förverkliga sina stämningars bästa längtan? Sverige är fortfarande det goda exemplet (USA det värsta), men kanske inte så länge till. De senaste decenniernas marknadifiering av välfärdssektorn börjar märkas och regeringens ingenjörer påskyndar omställningen. På gymnasiet skiktas studenter i arbetare och akademiker samtidigt som Komvux krympt. Utjämningspolitiken överges och på perrongen för klassresor minskar antalet resenärer.

Tillbaka i kongresshallen och jag inser att utrymmet för ideologiska revolutioner är begränsat. Nu ska storstadens medeklassegment övertygas och sossarna har redan dagen innan utnämnt sig själv till det nya småföretagarpartiet. Men en viss Carl Tham försöker ändå: ”Vi måste lyfta bort skolan från marknaden”. En efter en går kongressombuden, många till vardags kommun- och landstingspolitiker, upp i talarstolen och uttrycker sin frustration över sakernas tillstånd. Om överetableringar som raserar den kommunala skolplaneringen, om skattemedel som blir vinstposter i friskolornas årsredovisningar, om segregationen, hur någras valfrihet blir andras ofrihet. Etablerade föräldrar släpper ut sina barn på utbildningsmarknaden medan arbetar- och invandrarbarnen stannar i den kommunala skolans hägn. Och friskolan kan fortsätta med sin cyniska sortering. Handikappad – nej tack. Speciella behov– hur mycket kostar det?

Det blir inget kommunalt veto mot friskoleetableringar, inte heller något absolut förbud mot vinstutdelning för privata välfärdsaktörer. Kongressombuden lyckas emellertid driva fram ett antal hårdare skrivningar. Kvalitetskraven ska skärpas och friskolor tvingas att förhandla med berörda kommuner om nyetableringar. Men som sagt, inga revolutioner, utfallet ungefär vad man hade kunnat förvänta sig. Socialdemokraternas politik är tuff utan att brännas.

Den kallades jobbkongressen, men just det där med jobben var en ganska enkel historia. Här finns inget alternativ, Socialdemokraterna måste ta tillbaka initiativet i arbetsmarknadspolitiken, annars kan man redan nu lämna walk over i valet. Rätt till heltid, möjlighet till deltid, en stark omställningsförsäkring, bättre fokus på småföretagarna, livslångt lärande, sunda arbetsmiljöer som möjliggör ett långtarbetsliv. Det är taget.

Det var en nöjd partiledare som på söndagen rundade av det fem dagar långa partimötet. Sahlinismen segrade. Hon fick det mandat hon begärde.

I korridoren passerar Bo Krogvig, valgeneralen som handplockats av partiet för att återupprepa gamla framgångar. Nu är politiken på plats. Nu börjar generalens jobb. Z

Mer läsning

Annons