Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säg hbt-frid nu!

/
  • I samband med Pridefestivalen anordnades en stor hångelfest på Sergels torg i Stockholm. Den dagen ett homopar kan uttrycka sin kärlek på bussen utan någon tar den minsta notis om saken kommer det inte att anordnas några fler hångelmöten på

Sällan eller aldrig ser man heterosexuella par ställa sig i en stor grupp och hångla. En sådan aktion skulle ju vara tämligen poänglös; kära människor kysser ju varann.

Annons

Skulle några ändå få för sig att organisera ett stort heterohångel skulle det knappast väcka särskilt mycket uppseende. Folk skulle åtminstone inte bli äcklade. I tisdags under den pågående Pridefestivalen samlades homo- bi och transsexuella par på Sergels torg för att hångla.
En del anser att hbt-rörelsen (homo-, bi- och transpersoner) motverkar sig själva när de samlas i grupp för att hångla eller när de iklädda spandex, stilett klackar, korsetter och allsköns utsmyckningar paraderar genom huvudstaden. Om ni bara slutade med detta spektakel och betedde er som vanligt folk skulle ni bli respekterade! Problemet är att definitionen ”vanligt folk” är en konstruktion av och för ”vanligt folk”, alltså heterosexuella. Det vore som sagt meningslöst att anordna en stor hångelmanifestation för heterosexuella. När däremot homosexuella hånglar offentligt i Sverige gör de det med respekten som insats (i andra länder gör de det med hälsan eller rent av livet som insats). Den dagen ett bögpar kan uttrycka sin kärlek på bussen utan någon tar den minsta notis om saken kommer det inte att anordnas några fler hångelmöten på Sergels torg.

Det tär på allmäntillståndet att behöva titta över axeln innan man kysser sin älskade, att ideligen behöva känna omgivningens förakt. I samband med årets Pridefestival redovisar Folkhälsoinstitutet en studie som visar gravt störande skillnader mellan unga homo-, bi- och heterosexuella personernas psykiska hälsa. Undersökningen berättar om en ”fördubblad och i vissa fall en trefaldigad ökad risk för nedsatt psykiskt välbefinnande, stress, svår ängslan, oro, ångest och självmordstankar bland unga sexuella minoriteter”.
Statistiken talar egentligen för sig själv, men betänker man dessutom den stora andelen heterosexuella ungdomar som mår ruttet blir siffrorna än värre. Enligt Världshälsoorganisationen upplever sju av tio tonårstjejer tillvaron som stressad och pressad. Ungdomar i de sexuella minoriteterna måste inte bara att brottas med alla ”vanliga” tonårsproblem, de tvingas dessutom hantera en alltför ofta oförstående omgivning.
Vi påpekar ofta det oacceptabla i att människor blir utsatta för våld och kränkningar på grund av sin sexuella läggning. Det finns emellertid inget straff för att inte ha visat respekt, förståelse och omtanke mot någon som försöker hitta sin väg i detta heteroinpregnerade samhälle. Detta trots att omgivningens ignorans och stigma kan vara lika smärtsam och kännas lika kränkande som en spark i magen. Säg hbt-frid nu!

Mer läsning

Annons