Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S storstadskomplex

/

Den ängsliga uppmaningen hörs allt oftare: Socialdemokratin måste satsa på storstaden för att ha en chans i valet 2010.

Annons

Men vad betyder det egentligen, att satsa på storstaden? Ett parti som vill vinna regeringsmakten måste förstås satsa på hela Sverige! För vad är skillnaden mellan en säljare på Föllinge Såg och en kvalitetskontrollant på Astra Zeneca i Södertälje? Båda arbetar, betalar skatt och efterfrågar i grund och botten samma saker, en kunskapsorienterad skola, omsorg till våra gamla, en polis inom räckhåll och asfalt på vägarna.

Det är en myt, alternativt ett medvetet tankefel, att storstadsmänniskan skulle ha sådana särskilda behov jämfört med alla andra. Sant är att ingenstans finns det lika många miljonärer som i Stockholm. Lika sant är att ingenstans finns det lika många underbetalda undersköterskor som i Stockholm – och de är betydligt fler än miljonärerna. Lägg därtill alla butiksbiträden, byggarbetare och mekaniker och Socialdemokraternas potentiella väljarbas blir aldrig så stor som i huvudstaden.

När några socialdemokratiska Stockholmspolitiker häromdagen presenterade sina idéer för en uppdaterad s-märkt storstadspolitik var det emellertid miljonärerna som stod i fokus. Några av förslagen: avskaffa las, lägg ner Arbetsförmedlingen, bejaka det fria skolvalet. Men den här politiken finns ju redan i allt väsentligt – hos högern!

Nej, Socialdemokraternas misslyckande i huvudstaden, i valet till Europaparlamentet blev man bara fjärde största parti, beror inte på för lite högerpolitik utan på avsaknaden av ett tydligt alternativ.

Vad Stockholm – utförsäljningarnas och privatiseringarnas Mecka – behöver är en politik som sätter trygghet och lika möjligheter till självförverkligande före skattesänkningar. Och det är förresten precis vad resten av landet också behöver.

När Mona Sahlin ger sig ut på valturné nästa år ska hon kunna använda samma manus i Bräcke som i Bandhagen. Ty vi kan inte tro på ett politiskt vänsteralternativ för Sverige, men göra undantag för storstadsområdena. Vad säger det om självförtroendet på vänsterkanten?

illustration: kjell nilsson-mäki

Mer läsning

Annons