Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ropet från skogen

/

Den gamla skogshuggaren med händer som grytlock är förvisso ett minne blott.

Annons

Men trots att maskinerna kommit att revolutionera skogsbruket krävs fortfarande betydande manuella insatser för att klara skogsvården.

Det är många gånger ett tufft jobb, med långa arbetsdagar och dåligt betalt eller ingen ersättning alls – åtminstone om man är inhyrd skogarbetare från låglöneland.

I går släppte GS-facket (som inkluderar tidigare Skogs- och träfacket) en rapport som fullständigt flisar sönder vår självbild om Sverige som landet som månar om löntagarnas väl. ”Det gröna guldet – och vilda västern i den svenska skogen” heter rapporten som staplar exempel på hur utländsk arbetskraft utnyttjas på ett sätt som inte kan betraktas som något annat än slavarbete.

Två exempel från rapporten:

Fackets skyddsombud möter fyra thailändska arbetare som dagen innan dumpats ute i skogen av sin svenske arbetsledare. Thailändarna var utan mat och bensin, de visste inte ens var de befann sig. Enligt egen uppgift arbetade de från gryning till skymning, varje dag. När skyddsombudet kontrollerade deras timrapporter var arbetarna antecknade för 40 timmar i veckan. Snyggt och prydligt.

Löftet var 14 000–20 000 kronor i månaden. De jobbade hårt, 13–15 timmar om dagen, en av polackerna berättar att han tappade 18 kilo. Men några pengar såg han aldrig till. Långt senare, tillbaka i Polen, kom slutligen lönen – 1 500 kronor.

Det räckte inte med svensk arbetskraft för att ta hand om den enorma förödelsen efter stormen Gudruns framfart vintern 2005. På en natt fälldes nästan en hel årsavverkning skog. Efterarbetet med det stormfällda virket markerade startskottet på den lönedumpningskarusell där bemanningsföretag, kontrakterade av skogsvårdsföretag på uppdrag av svenska skogsägare, hyr ut billig utländsk arbetskraft för att plantera och röja.

Ibland påminner bemanningsföretagens förfarande om rena utpressningsmetoderna; arbetare tvingas starta enskilda firmor och underteckna affärsavtal där de förbinder sig att inte arbeta för någon annan och betala straffavgifter om de begår misstag. Andra exempel talar om dubbla anställningskontrakt, ett för verkligheten, ett att visa upp för facket.

Fortfarande saknas fungerande kontrollmekanismer som säkerställer gästarbetares grundläggande rättigheter. Eftersom vi inte ens vet storleken på den utländska arbetskraften går det inte att kontrollera att kollektivavtal efterlevs och sociala avgifter blir inbetalda.

Den svenska modellen betyder inte att bara svenskar har rätt till anständiga anställningsvillkor, men som GS-facket visar öppnar bristerna för en hänsynslös och kriminell exploatering. Var är du Sven Otto Littorin, gömmer du dig i skogen?

Mer läsning

Annons