Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Röda faran i valrörelsen

/

Valrörelser handlar till viss del om personerna bakom politiken. Litar inte väljarna på partiernas företrädare spelar det ingen roll om visionerna är de bästa.

Annons

Inom det rödgröna gänget har det hittills varit Mona Sahlin som fått utstå mest negativ publicitet. Dock har kritiken uteslutande kretsat kring trovärdighet, ledaregenskaper och någon svårgriplig och därför obegriplig aversion mot just Sahlin som person, snarare än Socialdemokraternas politik. Det är bra. Jo, faktiskt; hellre en kontroversiell partiledare med en bra politik än tvärtom.

Mona Sahlin kommer att komma igen, ja, det synes faktiskt som hon äntligen börjar hitta tillbaka till den trygga oppositionsrollen. Den som hörde henne framträda i Almedalen kunde inte hitta fem fel i det talet; där fanns både visioner, vilja och pondus. Ser man tillbaka på den berg- och dalbana som präglat politiken sedan valet 2006 skulle det inte vara ett dugg förvånande om Sahlin återigen är tillbaka i vinnarhålet lagom till nästa års drabbning.

Miljöpartiet kommer inte heller att tynga ner den rödgröna alliansens segerchanser 2010. Partiets språkrör Maria Wetterstrand har ju seglat upp som en allas favorit, ideologiskt oskyldig mittenpolitiker som hon är, sakpolitiskt svårantastlig för högerpartierna och dessutom driven av ett starkt miljöpatos.

Men så var det Vänsterpartiet och Lars Ohly. Det går lätt att föreställa sig hur Jan Björklund med en raljant ton påminner väljarna om riskerna med att låta en ex-kommunist bestämma över statens finanser. Tänker sig kamrat Ohly fem- eller tioårsplaner? Och Göran Hägglund, den jovialiske kristdemokraten, kan dra den där historien om oppositionen som kör nedcabbat trots att det regnar ute. I Lars Ohlys värld lyser alltid solen, där finns det obegränsat med pengar. Och Fredrik Reinfeldt skulle myndigt upplysa om att ett Sverige i kris inte har råd med en vänsteridealist av Ohlys snitt.

Ja, så här kommer det förmodligen att låta om bra precis ett år – vänsterspöket Lars Ohly!

Utan en rejäl koordinering inom det rödgröna blocket finns risken att det billiga tricket fungerar. Med Lars Ohly som samarbetspartner blir det ännu viktigare för oppositionen att i allt väsentligt samköra sakfrågorna – det måste finnas ett gemensamt, väl utarbetat och kalkylerat svar på varje borgerligt påhugg.

Därmed inte sagt att Vänsterpartiet är en belastning för de rödgröna. Lars Ohly är en politisk naturbegåvning med en svårslagen retorisk kraft. Och i dessa tider måste ju till och med den mest ärrade kapitalisten skriva under på vänsterns kritik mot den gränslösa girighet som präglat finansmarknaderna.

Den som ändå är orolig för Lars Ohlys inverkan på de rödgrönas segerchanser, tänk så här: Kan högern vinna ett val med Göran Hägglund i bakvagnen så är allt möjligt!

Mer läsning

Annons