Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Risker och möjligheter efter Mubaraks fall

/
  • Demokrati i Egypten kommer att öka trycket på Israel för att en palestinsk stat till sist ska kunna upprättas.  Foto: Scanpix

President Mubaraks styre i Egypten råkade falla ihop samma dag som revolutionsdagen infaller i Iran.

Annons

32 år tidigare hade shahen slutligen avsatts. Vilken är risken att Mubaraks fall leder till ännu ett präststyre? De som oroas värst är de som startat och gör sitt bästa för att hålla det så kallade ”Kriget mot terrorismen” vid liv. Denna höger stärker de krafter de påstår sig vilja motverka.

Än så länge finns det i varje fall gott hopp för Egyptens framtid eftersom motståndet visat sådan disciplin samtidigt som olika folkgrupper och rörelser kunnat hålla samman under hela processen, trots att de blivit så provocerade. Också det faktum att armén behåller sitt inflytande anses tala mot en islamisering av samhället.

President Obama i USA riskerar ändå att få möta hårda anklagelser från neokonservativa grupper i USA, om den nya demokratin i Egypten innebär att islamistiska strömningar kan ta över eller – det är rimligt att vänta sig – stärker sina positioner. Obama har otvivelaktigt försökt gå en svår balansgång när Mubarak, ledaren för en av USA:s viktigaste allierade, satts under folklig press samtidigt som denne uppenbarligen inte fått med sig militären till att kväsa upproret med vapenmakt.

Många har krävt större aktivism från Obamas sida under de 18 dagarna av uppror. Nu gick det ändå. Och frågan är i vilken mån amerikansk aktivism egentligen kunde förbättra läget. En sak är att den svenska regeringen och EU borde ha talat högt och tydligt om vikten av demokrati. En annan sak är att vi inte ens med säkerhet vet att demonstranterna skulle ha varit så särskilt mycket hjälpta av stöd från USA. Det är lätt att underskatta hur impopulärt USA är i Egypten efter att supermakten under så många år har stött diktatorn – och Israel.

För Obama talar i stället det ambitiösa försök att närma sig arabvärlden som han gjorde bara några månader efter sitt tillträde som president, genom att hålla ett linjetal på universitetet i Kairo på temat demokrati och förhållandet mellan väst och den muslimska världen. Problemet med det talet är inte innehållet utan att det inte hänt något från Obamas håll sen dess.

Israel är lika oroat som högern. Sedan Egypten slöt separatfred med Israel 1979 efter det att Egyptens ledare Anwar Sadat först besökt Israel 1977 och ett preliminärt avtal slöts 1978, har detta fredsavtal varit en grundpelare i israelisk säkerhetspolitik. Egyptens Mubarak har hela tiden backat upp avtalet oavsett hur hårdhänta metoder det har krävt mot exempelvis invånarna i det Gaza som av Israel förvandlades till ett jättelikt fängelse långt innan det förstördes av Israels anfallskrig.

Mubarak har stött avtalet trots att en annan av fredsavtalets ambitioner, att leva upp till FN-resolution 242, där Israels ockupation av Västbanken upphör, inte blivit verklighet på 33 år. Också den som såg fredsavtalet Egypten-Israel som något positivt den gången, måste förfäras över hur lite som hänt sen dess.

Förändringen i Egypten ger nya risker, men också nya möjligheter. En slutgiltig fred i området förutsätter att ockupationen hävs och att en palestinsk stat upprättas. För det krävs ökad press på Israel. Mest och viktigast från USA. Men också ett demokratiskt styre i Egypten lär öka trycket.

Mer läsning

Annons