Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Resultaten förskräcker

/

Dit det bär dit bär det, brukar man säga. Med tiden brukar dock verkligheten komma ikapp de luftigaste visioner. Kanske vi börjar nå dit när det gäller friskolorna. Jag hoppas i alla fall det.

Annons

Jag har full respekt för de lärare och rektorer som i fristående skolor, de skattefinansierade så kallade friskolorna, vill få större utrymme för sin egen initiativförmåga i en kommunal skolvärld som kan kännas för trång. Jag har betydligt mindre respekt för de skolentreprenörer som tagit ett felaktigt uppbyggt system som intäkt för att göra sig säkra pengar från kommunernas magra kassor.

Dagens friskolesystem har helt enkelt för många allvarliga brister för att kunna få bli kvar. Det största är segregationen. Nu skiktas eleverna i grundskolan socialt och etniskt på ett sätt som hotar sammanhållningen i samhället. Det andra är demokratiskt. Om inte våra folkvalda får styra skolan. Vem styr då? Det hör i hop med den tredje allvarliga bristen. Ekonomin.

Friskolornas fria dragningsrätt till skattebetalarnas pengar är inte ett sunt sätt att använda skolans knappa resurser. Det är heller inte ett stöd till ett sunt företagande.

I en insändare i LT:s systertidning Dagbladet ryter Erik Lövgren, humanistiska nämndens i Ånge socialdemokratiska ordförande, till i detta ärende (21/2). Han visar hur extra kostnader på mellan 500 och 1000 miljarder uppstått samtidigt som ingen kunnat visa att skolans sammantagna kvalitet därmed höjts.

Till extrakostnader svåra att göra något åt räknar han: ”skollokaler, räntor, avskrivningar, skolhälsovård, skolbibliotek, kostnader för kök, IT-kostnader, värme, städning, underhåll samt politiska kostnader. Plus en kvarvarande riskpremie för beredskapen att ta över om friskolan inte längre orkar.”

Lövgren, själv företagare, kallar friskolorna en korporativ hybrid och inte ett företagande, eftersom det inte rymmer något risktagande. Det är bara vinst och förmögenhetsuppbyggnad som privatiserats. En vinst som uppstår både därför att friskolorna slipper kostnader som kommunen har och därför att man spar in på sånt som kommunal skola erbjuder.

Sånt som också är nödvändigt för de elever som behöver mer stöd för att nå målen, elever som friskolorna inte sällan sorterar bort.

Det hade varit bättre att anslå pengarna till 1000 eller 2000 lärare och specialpedagoger menar Lövgren. Jag instämmer. I stället har vi för en gigantisk extrakostnad fått social och etnisk segregation. Ett uselt val.

Friskolorna har funnits i 15 år nu. Insikten om kostnadsproblemet ökar. Att ingen kan peka på att de bidragit till att förbättra skolans samlade kvalitet är också värd att uppmärksammas.

Mer läsning

Annons