Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasismen sänker polisen

/

Annons

Ett problem för polisen, ibland kan det också vara en fördel, är att en polis lätt uppfattas som alla poliser. Uniformen är identisk, liksom utbildningen och arbetsbeskrivningen. Alla poliser ska upprätthålla ordning och lagföra brottslingar. Det finns emellertid olika sätt att genomföra detta uppdrag.

Under senare år har vi sett hur den grova brottsligheten flyttat ut på våra gator och torg. Det handlar om regelrätta avrättningar, våldsamma sprängattentat och brutalt personvåld.

Polisen har naturligtvis tvingats anpassa sig till den tuffare verkligheten, och de flesta tycker också att det är rimligt med ett resolut agerande mot den typ av brottslighet som till exempel har manifesterats i Göteborgsområdet åtskilliga gånger under senare år.

Problem uppstår först när den hårda attityd som krävs för att bemöta den grova brottsligheten överförs på den övriga verksamheten. Då uppstår det farliga vi-mot-dom-tänket. Alla är bus och skitstövlar och ska behandlas därefter.

För en yrkesgrupp som dagligen möter samhällets avigsidor är det kanske ofrånkomligt att det odlas en särskild jargong. Men arbetets speciella natur är ingen ursäkt – polisen måste klara att uppträda i flera roller: ibland krävs den finkänsliga socialarbetaren, ibland den resolute brottsbeivaren. Ibland behövs båda talangerna samtidigt.

I stadsdelen Rosengård i Malmö förekom i december omfattande oroligheter med kravaller och förstörelse. Polisens uppgift blev att desarmera de explosiva stämningarna, dels genom att handklova vandalerna, dels genom att vårda de viktiga relationerna med boende i området.

Man kan väl säga att de misslyckades kapitalt. Och det var inte muskelkraft som saknades utan det andra och betydligt viktigare. Respekten. I en videoupptagning inifrån en polisbuss registreras några kollegor som pratar om ungdomarna utanför i termer av ”apajävlen” och ”blattajävlar”. En polis säger att han ska sterilisera ena killen om han får fatt på honom.

Så har arbetet med att bygga förtroendefulla relationer i den marginaliserade förorten tagit tio steg tillbaka.

Det finns rasistpoliser likväl som det finns rasistlärare och rasist-mekaniker. Skillnaden är för de flesta förhoppningsvis ganska uppenbar. En polis blir i medborgarnas ögon lätt alla poliser.

Det finns en högst rimlig förklaring om Torvallas och Körfältets invandrarungdomar är mindre snackvilliga nästa gång de möter lagens förlängda arm. Även blatta-jävlarna är nämligen rädda om sina pungkulor.

Mer läsning

Annons