Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Protesterna kommer att fortsätta

Annons

I helgen har Östersund och resten av världen demonstrerat mot det avskyvärda våld som Israel fortsätter att rikta mot Gazas civila. Protesterna har samlat människor av de flesta politiska kulörer.

Även om man kan ha olika uppfattning om färdplanen mot ett fredligt Mellanöstern finns en bred samsyn vad gäller Israels övervåld. I det här läget, när över 800 palestinier mist sina liv, 1 000 000 saknar elektricitet och 750 000 står utan vatten, pratar vi inte längre om formerna för en tvåstatslösning utan om rätten till liv och en dräglig tillvaro.

Vi protesterar mot att Israel mördar barn, kvinnor, gamla och hjälparbetare. Vi protesterar mot att Israel smular sönder skolor och infrastruktur. Vi manifesterar humanismens kraft!

Och nej, vi sympatiserar inte med Hamas raketbeskjutningar mot israeliska gränsstäder. Vi sympatiserar inte med fanatismen och de religiösa irrlärorna. Vi vill bara få ett slut på våldet. Därefter kan vi återigen börja käbbla om var gränserna ska dras.

Varför väcker just Israel/Palestinakonflikten sådana starka känslor? Kraften i engagemanget liksom den starka polariseringen överträffar med råge alla andra frågor som jag kan dra mig till minnes. Jag menar, varje dag dör ju långt fler barn i Afrika till följd av undernäring och diarré än vad som dör i Palestina. Det är en skam att västvärlden inte gör mer för att utrota hungern i den underutvecklade världen. Om detta protesteras det sällan.

För många betyder Israel/Palestina något mer än bara det geografiska området vid Medelhavets sydöstra stränder. Det handlar om människors rätt att leva fria från bojor och förtryck. Palestinierna har länge förvägrats dessa sina grundläggande rättigheter. Och så länge som förtrycket består kommer protesterna att fortsätta.

Mer läsning

Annons