Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Personkryss på hal is

/

Annons

Ryggen är lätt svankad, med tummarna spänner han ut de röda hängslena, precis som i en gammal pilsnerfilm. Under valaffischen står att läsa: ”Jens Nilsson – gubben som kan Bryssel”.

Visst känns det löjligt. Och precis så löjligt var det när Folkpartiets Marit Paulsen tapetserade sin ”tant”-profilering över hela Sverige. Vem bryr sig om Marit Paulsen är en tant, kärring eller kvinna – det viktiga är ju vad hon kan uträtta i EU!

Poängen med demokratiska val är att de som är bäst – inte snyggast, tokigast eller mest påhittiga – ska bli invalda. Vi väljer de som bäst kan tillvara våra och alla andras intressen. Vem som är bäst är naturligtvis en subjektiv bedömning, men alla kan nog hålla med om att varken röda hängslen, ”tant”-snack eller annat jox har något att göra med lämplighet.  

Risken med personkryssystemet är att den som pratar sak och substans trycks undan för den högljudda (tom)snackarn. Så funkar det i Big Brother och tendensen är tyvärr densamma inom politiken.

Det kan även handla om annat ovidkommande. Hur många förknippar till exempel moderaten Maria Corazza Bildt med hennes insatser för mänskliga rättigheter inom FN och Röda korset? Ett par initierade möjligtvis. Hur många förknippar däremot Corazza Bildt med hennes ena efternamn – ja, hon är utrikesminister Carls hustru – och hennes förkärlek för italienska delikatesser? Förhoppningsvis ingen men förmodligen alldeles för många.

Och Kristdemokraternas Alf Svensson, vad vet vi om hans kvaliteter som Europapolitiker? Ingenting, Svensson visste väl knappt ens själv att han var en Europa-politiker förrän han blev uppställd som nionde namn på Kd:s valsedel! Hans egentliga funktion var att agera vallokomotiv för den hårt pressade kristdemokratin och dessutom trycka bort den moralkonservativa fanatikern Lennart Sacrédeus från valsedeln.

Kryssmöjligheten har naturligtvis också en del positiva inslag. Det är viktigt vilka personer vi skickar till Bryssel. De enskilda EU-parlamentarikernas makt är större än de svenska riksdagsledamöters, vilket också motiverar att de kandidater som väljs inte bara har en tjock partibok utan också i förväg bevisat sin lämplighet för väljarna.

Personröstningen öppnar möjligheten för väljarna att ”handplocka” politiker som antingen inte upptäckts av moderpartiet eller trängts undan på grund av impopulära idéer. EU-kritikern Anna Hedh (S) som 2004 klättrade till en parlamentsplats från plats 31 på valsedeln, är det kanske tydligaste exemplet på kryssystemets demokratiska potential.

Riv femprocentsspärren till EU-valen, menar vissa debattörer, låt alla kandidater konkurrera med samma förutsättningar. Nej! Behåll nuvarande system, annars finns risken att den svenska EU-representationen till slut består av allt annat än de mest kompetenta politikerna.

illustration: kjell nilsson-mäki

Mer läsning

Annons