Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partilösa nämndemän

Annons

En del föreställer sig säkert rättegångar som stela och välregisserade föreställningar med mycket formalia. Det är förvisso riktigt, fast jag undrar varifrån den uppfattningen kommer. Trots att de flesta förhandlingar hålls med öppna dörrar är det ofta glest på åhörarbänken.

Den något sömniga förhandslingsordningen går tyvärr inte att göra så mycket åt, den behövs för rättssäkerheten. Vill man öka intresset bland unga för det en gång i tiden så stolta nämndemannauppdraget får man i stället titta på andra åtgärder.

Tanken med nämndemannaskapet är att den dömande funktionen ska vara representerad av så kallat ”vanligt folk”. Du och jag. Utan att överdriva skillnaderna mellan åldersgrupper – man kan ju faktiskt vara gammal i kroppen men ung i sinnet! – kan man tänka sig flera konkreta fall där en bättre ålderssammansättning skulle stärka domstolarnas folkliga förankring. Unga tilltalar varandra på ett annat sätt i dag än när en del av dagens äldre nämndemän var unga. För en 71-åring kan fildelning vara något abstrakt, för en 25-åring är det däremot vardagsmat. Och en sådan enkel sak som hur vi uppfattar varandra. Vem som är ovårdad, vem som pratar konstigt och slänger sig med märkliga uttryck är, som man säger, upp till betraktaren att avgöra. Rättsväsendet skulle behöva en större variation av betraktare.

Nämndemän är partianslutna medlemmar som har blivit utvalda av sina partier. Partiernas kris, med vikande medlemstal, spiller alltså i förlängningen över på rättsväsendet när rekryteringsbasen minskar.

I en annan tid – när partierna var stora och den naturliga plattformen för samhällsengagerade medborgare – var ordningen med partianslutna nämndemän rimlig. I dag när engagemanget tar sig många fler uttryck måste rekryteringskanalerna breddas. Det måste bli möjligt för en medlem i Naturskyddsföreningen utan partibok att ta plats bakom skranket.KO

Mer läsning

Annons