Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partiledarbryderier

Annons

Enligt uppgifter följer valberedningen tidsschemat. I början av mars bör det stå klart vem som föreslås efterträda Mona Sahlin.

Aftonbladet (S) har nu lämnat sitt bidrag till partiledardebatten. Det är förstås intressant när landets största ledarsida tar till orda i denna delikata fråga. Att kalla detta inlägg för ett bidrag leder dock tanken fel; ett bidrag bör helst vara klargörande, och i det avseendet lämnar Aftonbladet det mesta att önska. Tidningen förespråkar nämligen tre kandidater. Dessutom skriver man ut förbehåll mot samtliga. Dessförinnan klagar tidningen över att Mona Sahlin ensam fick bära ansvaret efter valförlusten, för att i nästa andetag lansera – tre män. Med reservationer alltså. Mot Folksamchefen Anders Sundström, tidigare S-minister, talar åldern. Mot Leif Pagrotsky, riksdagspolitiker med ministererfarenhet, talar ett svagt stöd i partiet. Mot Mikael Damberg, tidigare SSU-bas, i dag riksdagsman för Stockholm, talar hans historia som intrigmakare i ungdomsförbundet. Någon av dessa tre bör alltså bli nästa ledare. Aftonbladet ägnar sedan resten av artikeln åt att redogöra för vilka som inte borde efterträda Sahlin.

Ett minst sagt annorlunda sätt att lansera en kandidat, man också talande för läget inom socialdemokratin. Det var inte meningen att S skulle behöva leta ny partiledare så snart, det framgick redan vid valet av Mona Sahlin och det märks än i dag. Den naturliga successionsordningen bröts en solig eftermiddag, den 10 september 2003.

I huvudledaren härintill kommenteras den socialdemokratiska Kriskommissionens slutrapport, ett arbete som har letts av Göteborgs biträdande kommunalråd Anna Johansson. Av det vi hittills sett och hört från Johansson – hur hon försvarat kommissionens slutsatser och metodiskt argumenterat för en sammanhållen S-politik för hela landet – har vi gillat skarpt. Jag hade förmånen att lyssna till henne på ett möte häromdagen och stärktes då i övertygelsen att hennes resonemang bottnar i en politisk grundsyn som jag tror att många medborgare sympatiserar med. Kanske också detta ett tecken i tiden; vi pratar inte om nästa partiledare. Men kanske om nästnästa.

Mer läsning

Annons