Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Odell fick inte hoppa

/

Hade Anna Odell verkligen menat allvar med att belysa bristerna inom psykvården hade hon inte sökt till Konstfacks kandidatprogram utan till Karolinska institutets läkarutbildning.

Annons

Efter examen hade hon vidare ansökt om specialisttjänstgöring vid en psykiatrisk mottagning. På så vis hade Odell fått full insyn i psykvården; hon hade delat lunchrum med kollegor som kanske slentrianmässigt lägger patienter i bältessäng och väljer sprutan i stället för samtalet. Beväpnad med dold inspelningsutrustning och anteckningsblock skulle Anna Odell ha kunnat redovisa vartenda övergrepp, varenda felmedicinering och nedsättande kommentar.

Hennes avslöjande skulle få politiska konsekvenser och själv skulle hon belönas med Stora journalistpriset. Men i stället för att göra jobbet riktigt valde Odell att ta en genväg och kalla det konst.

Vad har samhället vunnit på Odells examensprojekt, insikten att en del människor är så sjuka att det behövs kraftfulla insatser för att garantera deras egen och omgivningens säkerhet? Att brister förekommer inom slutenvården? Vad jag vet har ingen klandrats i samband med Odells omhändertagande. Att psykiatrin emellertid kan bli bättre är självklart, det kan alla verksamheter som involverar människor.

Men vi får inte glömma vad som ligger i den andra vågskålen. Samhället lät inte Anna Odell hoppa från Liljeholmsbron den där mörka januarikvällen tidigare i år. När förbipasserade förstod hennes utsatta situation kontaktade de polisen som förde henne till S:t Görans psykakut. Där spändes hon fast och medicinerades. Innan man tar den här händelsen som ett exempel på samhällets repressiva maktapparat kan man fundera över alternativet.

Om ingen hade uppmärksammat Anna Odells utsatthet utan bara passerat, om det inte funnits en dygnetruntöppen klinik på S:t Göran befolkad av specialister. I Sverige är detta en så given ordning att vi knappt reflekterar över den, än mindre känner respekt för den.

Balanserar någon på Rödöbron ska det vara allvar. Skämta inte om du ringer SOS. I den andra vågskålen ligger just respekt och tillit, två ord som inte direkt dominerat tidningarnas kultursidor efter Anna Odells påhittade psykos.

I går dömdes Anna Odell av Stockholms tingsrätt till dagsböter för våldsamt motstånd.

Mer läsning

Annons