Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Också krisen slår olika

/

Annons

Det är kris i Sverige och fortfarande stenhårt i väljaropinionen. Hur kan det komma sig? Ett svar är de rekordlåga räntorna som gör att många mitt i den nationella krisen fått det bättre än någonsin. I 90-talskrisen fick alla det sämre. Det gjorde det lättare att låta alla bära krisens bördor. Nu har klassklyftorna vidgats så att också krisen slår olika.

Ett minus för moderaterna på 6,4 procent i Demoskop är förstås mumma för socialdemokraterna. Att kristdemokraterna ligger under spärren likaså. En total ledning över det borgerliga blocket med fyra procent är också bra. Men då ska Du veta att Sverigedemokraterna ligger på exakt samma fyra procent.

Och moderatledaren Fredrik Reinfeldt får allt uttrycka sig betydligt mer kategoriskt om jag ska lita på att han inte tänker regera på Sverigedemokraternas nåder.

Även om en vändning uppåt för de rödgröna verkar vara här, är läget är alltså fortfarande ytterst jämnt. Hur kommer det sig i en kris av denna magnitud?

Ett första svar är att alla inte sett krisens djup än. Att Riksbanken fortsätter att sänka räntan till försvinnande låga 0,25 procent med tanke på rekordlåga tillväxtsiffror, borde väl få folk att reagera.

Men det verkar fungera tvärtom så här långt. För den som inte funderar så mycket över nationens ekonomi utan mer om det egna hushållets, så är det många som, till skillnad från i 90-talskrisen då de höga räntorna slog mot alla grupper, faktiskt fått tusentals kronor mer i månaden att röra sig med tack vare räntesänkningarna. Och det är förstås framförallt de högbelånade storstadsborna som gynnas.

Den effekten ska nog inte underskattas när det socialdemokratiska valmisslyckandet i Stockholm analyseras.

Till allmän politisk visdom hör att det är medelklassen som ska vinnas i valet. Men problemet är dubbelt. Det handlar också om att mobilisera de egna väljargrupperna.

Ingen av dessa grupper lär gå opåverkad av krisen när varslen övergår till arbetslöshet och jobbkris. Och då lär frågorna komma.

Vem bär ansvaret för att de arbetslösa har det så knapert? Hur var det med de jobb som de borgerliga lovade i förra valet? Blir de inte färre när folk konsumerar mindre i rädsla för arbetslöshet? Jo, det är tveklöst så.

Och är det inte bättre att folk utbildar sig i stället för att söka jobb som mitt i krisen inte finns till alla? Ska det nedvärderas som Amsjobb? Nej.

Många kommer att ha intresse av en socialdemokratisk politik. Andra åter kommer, hoppas jag att tänka som artisten Marit Bergman: Tänk inte så egoistiskt. Tänk på oss allesammans.

Mer läsning

Annons