Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt ledarskap

Nästan alla s-märkta ledarsidor var kritiska när Mona Sahlin stängde dörren för vänsterpartiet och ett rödgrönt trepartisamarbete. Utspelet ansågs vara dåligt tajmat, presskonferensen hölls samma dag som massvarslen på Volvo annonserades. Beskedet var också svårt att förstå, varför denna skarpa markering mitt i en period präglad av så stor allmän oro?

Annons
En del kritiker tog snabbt chansen att utmåla Mona Sahlin som socialdemokratins nya diktator - så här agerar bara en partiledare som svävar på moln, långt ovan partimedlemmarnas huvuden. Men var det verkligen så?
När Sahlin tillträdde var budskapet att vi skulle få en mer lyssnande partiledning, en partiledning som kände av strömningarna i partiet, som inte lade sig i ytterfilen utan att först ha gjort klart bakåt. Och det är ganska precis vad vi har fått. Ibland kan jag rent av tycka att det är för mycket lyssna och för lite action.
Vi måste dock komma ihåg vad vi har att jämföra med. Det fanns en anledning varför Göran Persson kallades HSB - Han som bestämmer.
"Vet du vad som är den nya innebörden av ordet åsiktsutbyte? Det är när man går in till Göran Persson med en åsikt och går därifrån med hans". Uttalandet kommer från Mona Sahlin själv, och ska väl främst tolkas som ett skämt. Men det finns många som kan skriva under på att Göran Persson inte var någon dröm när det gällde lyhördhet och inkänning.
Beslutet att fördjupa samarbetet med bara miljöpartiet var ingen sahlinsk soloshow, det hade faktiskt stötts och blötts på flera av partiets nivåer. Det gjorde inte utspelet mindre klantigt, men det speglar i alla fall inga envåldshärskartendenser.

Mer läsning

Annons