Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya given i avtalsrörelsen: arbetsgivar-politisk samverkan

/

Sannolikheten att nästa års stora avtalsrörelse blir en smidig historia i gammal samförståndsanda är ungefär lika stor som att KD:s Göran Hägglund skulle teckna medlemskap i Humanisterna.

Annons

 I somras gick arbetsgivarhökarna på Svenskt näringsliv ut och deklarerade att man vill se nollavtal för 2010, alltså inga löneökningar i de centrala avtalen.

Det hör förvisso till traditionen att parterna inför avtalsförhandlingarna skickar upp mer eller mindre provocerande testballonger för att känna på varandra. Men den här gången är läget ett annat. De ekonomiska förutsättningarna är radikalt annorlunda jämfört med tidigare avtalsrörelser; trots att botten verkar vara nådd i flera branscher kommer vägen tillbaka till mer normala förhållanden att bli lång och mödosam.

Men arbetsgivarnas tuffa positionering beror inte bara på krisens bistra effekter för företagen. Med regeringsskiftet 2006 vältes gamla principer på ända. Istället för facklig-politisk samverkan har vi fått en arbetsgivar-politisk samverkan. När direktörerna på Svenskt näringsliv formerar sig inför avtalsrörelsen har de i bakhuvudet regeringens torpedering av sjukförsäkringen och de enorma avhoppen från arbetslöshetsförsäkringen. Det räcker väl med att fråga kommunerna hur de kommer att spendera regeringens extra miljarder – svaret: socialbidrag – för att förstå varför Svenskt näringsliv tycker sig sitta med trumf på hand.

När avtalsrörelsen drar igång förväntas arbetslösheten att närma sig tvåsiffriga tal. Jobbet är borta, a-kassan slut och desperationen växer. Samtidigt pratar Svenskt näringsliv om nollavtal och lokala lösningar. Nu ska äntligen frukterna av regeringens löntagarfientliga politik skördas! Risker som vi hittills bara har kunnat varna för – en splittrad avtalsrörelse med lönepress neråt– kan nästa år bli verklighet. 2010 är därför ett dubbelt viktigt år, först en avtalsrörelse som omfattar tre miljoner löntagare och sedan en valrörelse om Sveriges framtid. Arbetarrörelsen får bara inte förlora de här matcherna. KO

Mer läsning

Annons