Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu töms kampanjkassorna

/

I USA ligger stjärnorna inom allas räckhåll, det enda som krävs är hårt jobb. Berättelsen kallas för The american dream, och den utgör ett bra manus i filmens värld och i undantagsfall i verkligheten.

Annons
Men för de flesta amerikaner är inte livet mer drömlikt än i något annat västerländskt land. Ska vi hitta länder som faktiskt erbjuder människorna möjligheten att växa som individer och bryta klassmönstren så är ju Sverige och de andra skandinaviska välfärdsstaterna betydligt bättre exempel.
Det amerikanska klassamhället blir otroligt tydligt i samband med presidentvalskampanjerna.
Miljonärer och miljardärer är de hela bunten, ofta födda med silversked i munnen, skolade på de finaste och dyraste universiteten. Extra guldstjärna till kandidater som tjänat sitt land i krig.
Presidentvalen är männens val och överklassens val, ur dessa två kategorier hämtas de flesta kandidaterna.
Jag undrar hur långt Göran Johansson, den gamle metallarbetaren som blev Göteborgs starke man, eller Mona Sahlin, partiledaren med "bara" en gymnasieexamen i bagaget, skulle nå i USA:s elitistiska system?
Förra veckan brände Barack Obama otroliga 170 miljoner kronor på tv-reklam. I onsdags köpte Obama en hel lång halvtimme på bästa sändningstid i några av USA:s största tv-kanaler till den nätta kostnaden av uppskattningsvis åtta miljoner per kanal. Detta har aldrig tidigare inträffat, och anledningen är mycket enkel: ingen har tidigare haft råd.
Obama har samlat in långt större kampanjbidrag än rivalen John McCain, vilket delvis beror på att McCain accepterat ett statligt bidrag som därmed förbjuder honom att samla in privata donationer. Det republikanska partiet får däremot ta emot bidrag.
Visar det sig att opinionssiffrorna stämmer och Obama vinner valet på tisdag, undrar man förstås: Hur stor betydelse hade pengarna för utgången?
Även om kampanjkassornas storlek i någon mening reflekterar kandidaternas popularitet - Obama har till exempel fått väldigt många mindre medborgardonationer - är det svårt att säga var det politiska framgångsreceptet slutar och pengarnas inflytande tar vid.
I grunden handlar diskussionen om demokratins genomslagskraft, ska den vara villkorad av antalet tv-annonser och reklamaffischer?
Barack Obama är ju den bästa politikern. Man önskar att det räckte.

Mer läsning

Annons