Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Noteringar efter en magstark rättegång

Annons

Det har varit ovanligt folkigt i tingsrättens sal 1 den senaste veckan. Men så har också salen varit abonnerad för en mycket ovanlig rättegång. Dödsfallet på Östersunds camping våren 2007 bär det bisarras prägel.

En kvinna möter en man som sitter i fängelse för att ha skurit sin tidigare hustru i underlivet med en tapetkniv. Knappt en vecka efter att mannen frigivits reser paret till Östersund för att förlova sig och njuta av varandras sällskap. Men något händer och kvinnan hittas livlös i campingstugan. De som var närvarande vid den första rättegångsdagen fick se en inträngande videoupptagning av ambulanspersonalens återupplivningsförsök, detta filmades nämligen av den åtalade mannen.

När kvinnan senare undersöks mer ingående upptäcks skador i och runt hennes underliv, så motbjudande att de inte ens i text bör beskrivas. Prover visade också att hon konsumerat olika läkemedel som enligt sakkunnig läkare förgiftat henne och orsakat döden.

Kvinnan avled inte av knivsticken och det går inte att säga säkert hur hon – om det var frivilligt eller genom tvång – fick i sig medicinerna. Nu är rättegången avslutad och detta är vad domstolen har att ta ställning till. Ett lika makabert som brutalt fall av kvinnovåld? Eller något annat, förvisso obegripligt men likväl icke straffbart? Ingen kan avundas tingsrättens ledamöter, utgången är knappast given. Indiciekedjan är besvärlig, den tekniska bevisningen inte vad åklagaren hoppats på.

Kan det tänkas bli avvikande mening mellan de skolade juristerna och de politiskt nominerade nämndemännen i domslutet?

En rättegång är inte bara juridik och formella procedurer, där finns också känslor; ilska, sorg, förtvivlan, vanmakt. Någonting tragiskt har inträffat, en människa är död, barn har mist sin mamma, föräldrar sörjer sin dotter. Den här kvinnan existerar numera bara som ett minne. Vad vi ser av henne är en kornig mobilfilm där hon ligger död vid tröskeln till duschrummet. Hon är ett bildspel i rättsläkarens power point-presentation; naken på en stålbrits med en måttsticka placerad intill sitt sargade underliv.

Jag upprörs över den där återupplivningsvideon, vämjes av bilderna, ryggar tillbaka inför hela historien. Samtidigt undrar jag om jag någonsin kommer att få uppleva en rättegång där rollerna är ombytta. En död man, dokumenterad av rättsläkarstationens personal, med sitt ollon perforerat av knivstick. En närstående kvinna på den tilltalades bänk, med möjlighet att förklara sig, hävda kort minne och neka.

Mer läsning

Annons