Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När rättsstaten imploderar

/

Folk i allmänhet men uppstudsiga ungdomar och demonstranter i synnerhet tycks underskatta polisens rätt att använda våld.

Annons

Befogenheterna är långtgående, en polis får använda så mycket våld som behövs för att avstyra en farlig eller hotfull situation. Ett ingripande som kan se förfärligt brutalt ut från åskådarplats behöver ur ett juridiskt hänseende inte vara det minsta problematiskt.
Men att ha våldsmonopol ställer stora krav, inte bara på den som tilldelats makten utan även på dem som har att kontrollera att makten inte missbrukas: rättssystemet.
När man läser om fallet med Johan Liljeqvist som avled efter ett hårdhänt ingripande i Göteborg ringer varenda tänkbar varningsklocka. Påverkad av drogen LSD och upprörd efter att ha bråkat med flickvännen avreagerar sig Johan på en bil. Bakrutan krossas. Polis kommer till platsen, handgemäng uppstår, batongslag utdelas, pepparspray används. Johan lastas in i en polisbuss, men under transporten försämras hans tillstånd så han körs till sjukhus. En vecka senare avlider han.

Enligt rättsläkaren beror Johans död på polisens ingripande. Men något åtal mot de inblandade poliserna väcktes aldrig, vilket i sig inte behöver vara någon skandal, polisen har som sagt långtgående befogenheter. Nej, skandalen består i att förundersökningen var ofullständig och manipulerad när den lades till handlingarna. Två poliser som deltog vid gripandet hördes till exempel aldrig. Och i går avslöjade radions Ekoredaktion att polisen mörkat delar av rättsläkarens utlåtande, avsnitt som berättar att Johan hade skador efter batongslag i bröstkorgen och blödningar i ögonen som uppkommit av att han tryckts ner så hårt i gatan att blodet inte kunde rinna tillbaka till bröstet.
Hur förundersökningen kunde läggas ner trots rättsläkarens intyg är ett mysterium. Enda tolkningen är att polisens internutredare och möjligen också åklagaren på förhand avgjort att inga fel begåtts. Istället blev den offentliga bilden att Johan dött på grund av drogmissbruk och en förträngning i hjärtat, stick i stäv med rättsläkarens utredning.
Nu öppnas åter utredningen kring polisens agerande. Men det räcker inte med en utredning, det behövs två. Åklagaren som valde att avskriva förundersökningen, som undanhöll den verkliga dödsorsaken för Johans anhöriga, måste sättas under lupp.
Vi pratar ofta om polisens behov att bygga förtroenden. Nu är vi tillbaka på ruta ett.

Mer läsning

Annons