Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När hjälp blir till stjälp

Jag minns från min barndom hur en klasskamrat bodde hos fosterföräldrar.

Annons

Lärarinnan uppmanade oss – gissningsvis på uppmaning av de i mina ögon schyssta fosterföräldrarna – att låta flickan vara med på våra oskyldiga tolvåringsfester. Visst fick hon det. Men i tonåren gick hon ändå en annan väg. Vid en återförening 25 år senare var hon den enda som inte gick att få tag på. Förmodligen gick det livsfarligt fel. Om hon fick de chanser hon skulle ha fått vet jag inget om. Också i ett samhället som ville ge henne en chans, går det uppenbarligen alltför ofta snett. Det är slutsatsen efter den delrapport som nu presenteras av något som heter Vanvårdsutredningen.

Intervjuer i medierna med medlemmar av en förening som kallar sig ”Samhällets styvbarn” visar att förfärande missförhållanden förekommit. Barn som behövde hjälp att komma ifrån missbrukande föräldrar, har utnyttjats som arbetskraft och genom både fysiska och sexuella övergrepp. Det är som att läsa om hur det kunde gå vid i fattig-Sveriges barnauktioner. En ursäkt från samhället till de drabbade ställs i utsikt. Det kostar inte på mycket. Men har säkert ett värde för den som drabbats.

Det viktigaste är att se till att barn inte drabbas av övergrepp i dag. I gårdagens radioprogram Barnet i P1 berättades den sorgliga historien om den 13-åriga flicka som tog sitt liv sedan hon rymt från ett senare nedlagt behandlingshem i Mönsterås. Berättelsen om interiörerna i de fosterhem som föregått hemmet var inte heller vackra. Samtidigt som flickans berättelse förstås är hennes egen upplevelse.

Behovet av stödföräldrar är stort. Vi lär alltid få läsa både om barn som borde omhändertas och om barn som omhändertagits fel. För en del kommer det att gå snett även om det mesta gjorts rätt. I ett samhället där familjen är – och bör vara – barnens yttersta skydd, måste det finnas resurser till de barn som saknar familj och behöver en ny. Dagens barn ska inte behöva kräva samhället på nya ursäkter i framtiden. Men en pessimistisk bedömning är att allt inte blir rätt i framtiden heller.

Mer läsning

Annons