Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När förtryck blev försoning

När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu talar låter det som ett eko från den repressiva romanen. Misär är utveckling, förtryck är försoning.

Annons

I ett länge emotsett tal på söndagen gav Netanyahu tummen upp för en tvåstatslösning – men det är en hårdför högernationalists variant på tvåstatslösning; Palestina ska bland annat vara en demilitariserad zon utan kontroll över det egna luftrummet, östra Jerusalem ska förbli under israeliskt styre och något stopp för fortsatta bosättningar på Västbanken är inte aktuellt. Bosättarna måste få leva normala liv, menade Netanyahu. Det är precis så absurt som det låter.

Ponera att din granne tränger in i ditt vardagsrum med vapenvåld. Därefter erbjuder inkräktaren normaliserade relationer – men inte med mindre än att han också annekterar ditt sovrum!

Det här inte ens en fredsinbjudan med armbågarna, det är en inbjudan med gevärsmynningen mot pannan! Under det 22 dagar långa bombardemanget mot Gaza dagarna efter jul visade Israel med all önskvärd tydlighet vem som tänker diktera villkoren i en framtida fredsprocess.

Israels regeringskoalition består i huvudsak av en brokig skara högermän och ultranationalister. Förutom Benjamin Netanyahu, som visat sin förmåga att grusa tidigare fredsprojekt, ingår bland andra utrikesminister Avigdor Lieberman, en fullfjädrad rasist som önskar ett ”rent judiskt” Israel. Motvikten till dessa herrar står inte att finna i Gaza eller Västbanken utan i Washington.

Det var ingen överraskning att Benjamin Netanyahu skulle obstruera och ignorera Barack Obamas krav på stoppade bosättningar. Frågan är hur Obama kommer att reagera på Netanyahus löften om fortsatt ockupationspolitik.

En redan tuff amerikansk hållning måste nu toppas med en än mer uppskruvad retorik. Då måste ord mötas av handling. Netanyahu kommer inte att vika ner sig för mindre än att USA verkligen visar vem som är storebror i det amerikansk-israeliska förhållandet.

USA har inte bara varit Israels moraliskt närmsta allierade, det löper även en rejält tilltagen penningkanal från Washington till Jerusalem. Menar verkligen Obama allvar med sitt fredsinitiativ måste han skruva åt de ekonomiska kranarna, ty det går inte att pumpa in militära biståndsmiljarder i den israeliska staten och samtidigt kräva fred och tvåstatslösning. Så arbetar inte en trovärdig fredsförhandlare.

Mer läsning

Annons