Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket var faktiskt bättre förr

/
  • Fel håll. På arbetsmarknaden har mycket länge gått åt fel håll. Ju svagare fack desto större är risken att företagen konkurrerar med usla villkor för personalen. Foto: AP Photo/Scanpix

Från toppen på konjunkturen andra kvartalet 2008 till botten sista kvartalet 2009 har svensk ekonomi tappat sju procent i storlek. Industrin har i genomsnitt tappat 20 procent.

Annons

De som i ivern att skapa optimism påstår att krisen inte var så farlig, bör fundera ett varv till även om handeln och tjänstesektorn klarat sig relativt bra när nu ränteläget inneburit en kraftfull stimulans av ekonomin.  Konjunkturinstitutet varnar ändå för att 40000 jobb försvunnit för gott i krisen.
För första gången har fackföreningarna tappat medlemmar i en djup kris med massarbetslöshet. Den moderata attacken mot facket i form av kraftigt höjda avgifter till främst LO-kollektivets arbetslöshetskassor, har varit framgångsrik. Det faktum att kollektivavtalsförsäkringarna relativt sett ger ännu större fördelar när socialförsäkringarna försämrats, har inte förmått motverka effekten av de höjda försäkringsavgifter som ju ska ut varje månad och långt innan behovet av avtalsförsäkringarna träder in för den enskilde.
Behövs då facket lika mycket i dag? För den som befinner sig en bit ner på samhällsstegen borde svaret vara mer självklart än det verkar vara.
Ett exempel ur LO-tidningen ger svaret. På en hamburgerrestaurang i Malmö som drivs av en franchisetagande småföretagare, måste de anställda stämpla ut för att få gå på toaletten. De stämplar ut på långa raster samtidigt som de måste vara ombytta och färdiga att rycka in om det kommer många kunder. De flesta anställda är unga invandrare utan kunskaper om sina rättigheter. Hotell- och restaurangfacket som drabbats allra hårdast av medlemstapp på grund av chockhöjda a-kasseavgifter försöker hjälpa de unga.
Det talas ofta om hur det är i småföretagen jobben måste skapas. Desto viktigare är det att de inte ska behöva konkurrera med allt sämre villkor för sina anställda. Det är ju annars den självklara följden av att färre går med i facket och att kollektivavtalen omfattar allt mindre del av en bransch.
Men tendensen till sämre arbetsvillkor finns på många håll. Jag brukar ta exemplet med hur vi unga lokförare vid 70-talets slut klagade över att vi fick veta från dag till dag hur vi arbetade. I dag anställer SJ tågvärdar på samma villkor. Skillnaden mot den gången, är att de nu inte ens har en månadslön i botten. Hur kan vi acceptera sådana villkor i dag?
Springvikarier i vården är i och för sig inget nytt fenomen. Men arbetet för att göra vården effektivare ska väl inte tillåtas gå ut över personalens villkor?  LO-tidningen ger ett exempel från kommande uppsägningar vid Sundsvalls sjukhus. En ung undersköterska tror sig i och för sig klara en uppsägning. Om några år gör pensionsavgångar att hon kan komma tillbaka. Till dess kan hon jobba på byggen eller i kassan på Ica. Men det är ju inte något överskott på jobb där heller, så hon oroar sig därför för att Arbetsförmedlingen med hjälp av hot om indragen a-kassa ska tvinga henne att gå tillbaka till vården med betydligt sämre villkor som sms-vikarie.
Det är ett åskådligt exempel på hur den borgerliga regeringens försämringar i a-kassan "disciplinerar" arbetskraften. Försämringarna i trygghetssystemen tvingar helt enkelt fram sämre arbetsvillkor för alla.
Socialdemokraterna har inte utan framgång lokalt drivit på för fler heltider. Ett förslag i samma riktning kommer att läggas inför valet. Men det måste kompletteras med skydd mot utnyttjande som springvikariat innebär i högre grad än tidigare, när deltids- och säsongsstämpling mer eller mindre omöjliggjorts. Här behövs både en restaurerad a-kassa, skärpta regler och mer av personalpooler. Reglerna görs sannolikt bäst upp branschvis. Det i sin tur kräver starka fack. Utan starka fack lär arbetsmarknaden fortsätta att gå åt fel håll.

Mer läsning

Annons