Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möt krisen med utbildning

/

Annons

Ekonomiskt kommer 2009 att bli ett förlorat år. Ett skitår. Varslen kommer att  öka och tillväxten kommer att minska. Frågan som engagerar såväl politiker, akademiker som debattörer är hur vi bäst mildrar effekterna av den ekonomiska nedgången.
Var det verkligen så klokt att fortsätta sänka skatterna för de rikaste grupperna – som knappast behöver mer pengar för att hålla igång sin konsumtion – samtidigt som otryggheten ökar hos vanliga löntagare? Nej, det var det förstås inte.
Högerns jobbpolitik var ett dyrt och högst tvivelaktigt projekt redan från början. Med sina skattesänkningar har regeringen bränt avsevärda mängder av det statsfinansiella krutet. När vi nu närmar oss lågkonjunkturens epicentrum önskar man att borgerligheten tänkt lite längre än Danderyds säkra valkretsar.
För vad som behövs i dag är inte mer till de som redan har utan en trygghetspolitik som omfamnar alla tiotusentals löntagare som riskerar att mötas av varselbesked under 2009.
IF Metall har tidigare föreslagit ett utbildningsstöd riktat mot de varseldrabbade. Tanken är att företag och stat gemensamt delar på kostnaderna för att vidareutbilda arbetsstyrkan. Istället för att låta värdefull kompetens försvinna behåller och utvecklar man kunnandet i firmorna. På så vis används lågkonjunkturen till konstruktivt utvecklingsarbete i stället för destruktiv nedrustning. Högerns eget räkneorakel, ekonomiprofessorn och ledamoten av regeringens Globaliseringsråd, Lars Calmfors avvisar dock den här typen av utbildningssubventioner. Calmfors anser att sådana insatser ”riskerar att konservera en icke livskraftig näringslivsstruktur” (Svd, 12/1).
Det är vanskligt att prata om icke livskraftiga näringslivsstrukturer i ett läge när hela den globala ekonomin har växlat ned. Sverige delar faktiskt lågkonjunkturens bistra verklighet med nästan hela den industrialiserade världen.
Det är inte sant att alla de företag som nu tvingas till varsel är för alltid förlorade. För bara ett halvår sedan övervägde faktiskt flera av dem nyanställningar! Så snabb och så brutal har den ekonomiska recessionen varit.
Globaliseringen kommer att tvinga fram nya strukturomvandlingar på arbetsmarknaden. Trenden går mot en allt mer kunskapsintensiv produktion. Staten bör underlätta dessa omställningar – inte genom att passivt se på medan företag går i putten utan genom att öppna för utbildningsinsatser på arbetsplatser och i arbetsmarknadsutbildningar.
En aktiv stat är bättre än en  passiv stat. Det är en sanning som i allra högsta grad gäller även under lågkonjunkturer.

Mer läsning

Annons