Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mot den kalla framtiden

/

Annons

Partierna på högerkanten håller på att gröta ihop sig till en enda trögflytande sörja. Ett efter ett abdikerar de mindre partierna inför den moderata överheten. Senast var det kristdemokraterna och centern som båda böjde sig i kärnkraftsfrågan. Hittills är det moderaterna och folkpartiet som har vunnit på den framtvingade ”enigheten”.

När profilfrågorna dagtingas bort blir det förstås svårt för väljarna att se någon vits att rösta kristdemokratiskt eller centerpartistiskt. En röst på Maud Olofsson blir i praktiken en röst på Fredrik Reinfeldt.

Jag kom att tänka på den tilltagande strömlinjeformningen inom högeralliansen när jag i går läste moderaternas senaste utspel om migrations- och integrationspolitiken. Vilket annat alliansparti har kraften att gå emot förslaget, eller åtminstone kurage att försöka nyansera det? I en stort uppslagen debattartikel föreslår nämligen en moderat arbetsgrupp hårdare tag i flyktingpolitiken: den långa kravlistan innehåller bland annat språkkrav, möjlighet att återkalla medborgarskap, lättare att utvisa kriminella invandrare.

På Jan Björklunds kansli slår man förmodligen frivolter av glädje, fp-ledaren kunde knappast ha formulerat det bättre själv!

Några försök till eftertanke eller problematisering finns inte – i Sverige gäller svensk lag och det är invandrarna som är problemet. Inte en enda gång nämner moderatgänget ordet . Istället berättar man att det tar sju år för vuxna flyktingar att få ett arbete i Sverige. Frågan hur lång tid det skulle ta utan dagens strukturella diskriminering lämnas obesvarad. Förmodligen bryr man sig inte.

Hur påverkar de attitydproblem som florerar inom polisen möjligheterna att skapa en ”vi”-känsla som inkluderar alla? Även den frågan lämnas öppen.

I värsta fall kommer Sverigdemokraterna att ta plats i riksdagen hösten 2010. Nu står det klart hur högeralliansens största parti avser att möta främlingsfientligheten: med en egen lättare variant. Och Jan Björklund kommer förstås inte att vara sen att haka på tåget.

Återstår gör då kristdemokraterna och centerpartiet. Vågar Maud Olofsson eller Göran Hägglund opponera sig och förorda en mer socialt orienterad integrationspolitik? En mellanväg som ställer krav men som också problematiserar, som förstår att gamla erfarenheter och kunskaper behövs för att klara omställningen i det nya landet?

Svaret är nog nej. Centern och kd går redan med krökta ryggar. Tillsammans marscherar borgerligheten mot en kall framtid.

Mer läsning

Annons