Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mona Sahlin kliver fram

/

En vecka före valet duellerade socialdemokraternas Mona Sahlin mot moderaternas Fredrik Reinfeldt i SVT:s Agenda.

Annons

Trots att ingen av dem är på väg till vare sig Bryssel eller Strasbourg, så är det klokt att låta just de två motpolerna i svensk politik ta debatten. Och för en socialdemokrat är det glädjande att se att Sahlin kliver fram på ett helt annat sätt än för bara några månader sen. Nu är det Reinfeldt som pressas av verkligheten.

Tamt och trist säger en del. Speciellt de som håller på andra partier än de två stora. Intressant säger jag, som i form av s-märkt ledarskribent förstås inte kan anklagas för att vara speciellt oväldig i mina omdömen när det gäller de här debattörerna.

Men jag berömmer mig av att alltid ha varnat för Reinfeldt både för hans politiska framtoning och för hans politiska smartness, att lägga sig nära socialdemokratin, att inte hota med några revolutioner, gav honom makten.

Jag har visserligen alltid gillat Sahlin. Jag såg Tobleronehistorien som en substanslöskampanj riktad mot henne. Men på sistone har jag undrat vart allt det härliga självförtroende hon tidigare visade upp, tagit vägen.

Det är som om partiledarskapet ett tag blev en för tung börda för henne. Så mycket trevligare att hon nu stajlad men, till skillnad från mot valaffischerna, oretuscherad, visar friskt mod i debatten mot Reinfeldt. Lite lustigt med tanke på hans ”nya” framtoning blir det när hans huvudinvändning mot socialdemokraternas krav på aktivitet mot krisen, blir det gamla moderata talet om skattechock.

Något som fick Sahlin att kalla Reinfeldt desperat. Och det är faktiskt det intryck han ger nu när verkligheten börjar komma ikapp honom med BNP-ras och kraftigt stigande arbetslöshet.

Reinfeldt själv ville inte göra mycket alls. Svensk bilindustri behövs uppenbarligen inte enligt Reinfeldt. Och i den mån den behövs så ska staten i varje fall inte göra något för att hjälpa den ur krisen.

Faktum är sen att debatten till god del handlade om saker som Europaparlamentet faktiskt har på sitt bord.

SVT hade letat upp en kvinnlig träarbetare som såg sitt jobb hotat av arbetare som kommer hit från andra EU-länder och jobbar för betydligt lägre lön. Man behöver nog inte leta så länge för att hitta svenska byggarbetsgivare som känner sig lika hotade.

Det är bra att detta görs tydligt. För socialdemokraterna som vill ändra på detta möts av en enad borgerlig front som påstår att problemet inte finns.

Men det finns. Och Europa kan inte byggas genom att arbetare ska ges olika lön beroende på vilket land de kommer från. Här ska vi inte göra skillnad på folk och folk. I Sverige ska svenska kollektivavtal gälla. Det är vad valkampen bland annat handlar om.

Mer läsning

Annons